Plastavfall utgör ett av vår tids största miljöproblem. Polyetenpåsar distribueras av många detaljhandelsföretag och används av flera kommuner för sophämtning. Problemet är att dessa påsar kan ta åratal att brytas ner på soptippar, samtidigt som de riskerar att läcka föroreningar ut i jordar och vattenmiljöer.
En rapport i februariutgåvan 2011 av Current Opinions in Biotechnology visade att USA producerar mer än 140 miljoner ton polyetenpåsar per år, varav endast fem procent återvinns. Författarna konstaterade att denna volym får betydande konsekvenser för miljön, eftersom polyeten är praktiskt taget inert och därmed inte bryts ner naturligt. Artikeln drar slutsatsen att användning av mikroorganismer för att bryta ner plast på deponier är ett realistiskt alternativ som kan ge positiva långtidseffekter.
Användningen av engångspolyetenpåsar påverkar hälsan i akvatiska miljöer på allvar. Nyligen utvecklade biologiskt nedbrytbara påsar erbjuder dock ett alternativ för att motverka problemet. En studie publicerad i decemberutgåvan 2010 av Marine Pollution Bulletin jämförde livslängden hos biologiskt nedbrytbara påsar med vanliga polyetenpåsar i en experimentell kompost. Resultaten visade att oxo-biologiskt nedbrytbara påsar helt sönderdelades efter 16 till 24 veckor i komposten, medan mer än 98 procent av de traditionella polyetenpåsarna fortfarande fanns kvar efter 40 veckor.
Polyetenpåsar används i många kommuner för insamling av trädgårdsavfall. En studie i augustiutgåvan 2010 av Waste Management noterade dock att många av dessa påsar innehåller tungmetaller i halter som är olämpliga för deponering. Författarna menade att för mycket fokus läggs på själva användningen av påsarna, utan hänsyn till deras faktiska miljöpåverkan. Artikeln drar slutsatsen att tungmetallinnehållet i soppåsar bör tas i beaktande för att undvika förorening av miljön med tungmetaller.
I vissa länder betraktas en utfasning av plastpåsar snarare som politiskt korrekt än som ett verkligt miljöbeslut. En artikel i juliutgåvan 2009 av Waste Management konstaterade att polyetenpåsar ofta återanvänds flitigt och därför inte utgör någon större miljörisk. Studien förespråkade istället ett informations- och utbildningsprogram för att öka medvetenheten om plastbaserad förorening, framför att förbjuda påsarna eller införa en avgift för användarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online