Kol är ett av världens viktigaste bränslen. Enligt U.S. Energy Information Administration förbrände USA 1 000 miljoner ton kol år 2009, varav hela 94 procent användes för att producera el. Trots ökande insatser för förnybara energikällor är kolkraftverk fortfarande landets största leverantör av elektricitet.
Även om kol är ovärderligt för den amerikanska ekonomin och industriella utvecklingen världen över, har dess användning betydande konsekvenser för vår miljö. Nedan går vi igenom tre av de allvarligaste miljöeffekterna som är kopplade till kolutvinning och koleldning.
Enligt Elmhurst College har vissa typer av kol – särskilt kol från delstater i Mellanvästern som Ohio och West Virginia – högre svavelhalt än andra. När detta kol förbränns kan svaveldioxiden som bildas under förbränningen släppas ut i atmosfären, där den reagerar med vatten och syre och bildar svavelsyra.
Svavelsyran sänker vattnets pH-värde, vilket leder till surt nedfall – mer allmänt känt som surt regn. Det sura nedfallet kan urlaka näringsämnen och mineraler ur jorden, skada växter samt försura sjöar och vattendrag. I försurade sjöar kan fisk och andra vilda djur skadas eller dö, vilket får långtgående konsekvenser för hela ekosystem.
Växter fångar energi från solljus och använder den för att bilda socker och andra organiska föreningar ur koldioxid i atmosfären. På så sätt bidrar de till att minska mängden koldioxid i jordens atmosfär.
Kol bildades av växter som begravdes och komprimerades under sedimentskikt för miljontals år sedan. När vi eldar kol frigörs alltså det koldioxid som växterna en gång bundit, och kolet återförs till atmosfären. Koldioxid fungerar som en växthusgas och kan i tillräckligt höga koncentrationer hjälpa till att hålla kvar värme vid jordytan – lite som ett täcke som bevarar värmen. Enligt boken "Essential Environment" är många forskare oroade över att de stigande koldioxidnivåerna kan orsaka förändringar i klimatmönstren i framtiden, med effekter som mer extrema vädersystem och stigande havsnivåer.
Kol utvinns ofta genom dagbrytning, en metod där kollagret grävs fram genom att man tar bort de jordlager som täcker det. Även om dagbrytning är betydligt säkrare för arbetarna än underjordsbrytning kan den förstöra lokala miljöer på allvar. Metoden innebär att vegetationen tas bort och att kal, bar jord lämnas kvar efter sig – mark som blir sårbar för vind- och vattenerosion.
Förutom erosionsriskerna kan dagbrytning även leda till att naturliga livsmiljöer försvinner, att vattendrag förorenas av gruvavfall och att landskapet förändras permanent. Återställningsarbete är ofta kostsamt och tar många år, vilket gör dagbrytning till en av de mest synliga och bestående miljökonsekvenserna av kolutvinning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online