Miljörisker kan vara antingen naturliga eller mänskligt skapade, men begreppet används oftast för de faror som människans aktiviteter medför för den närmaste omgivningen. Dessa aktiviteter omfattar tung industri som kan släppa ut potentiellt skadliga kemikalier – bland annat flyktiga organiska föreningar, bly och andra giftiga ämnen – i luften, marken och vattendragen, samt utvinning av naturresurser som naturgas och råolja.
Naturgas marknadsförs ofta som ett mer miljövänligt bränsle än exempelvis kol, men dess utvinning djupt under jorden och den efterföljande bearbetningen i naturgaskraftverk skapar betydande miljö- och säkerhetsrisker. Utvinningsprocessen, som kallas hydraulisk sprängning eller "fracking", innebär att vatten, salt och farliga kemikalier injiceras djupt under jordytan och kan leda till förorening av grundvattnet.
Avfallsvattnet från hydrauliska sprängningsoperationer kan innehålla höga halter av salt, vilket kan skada vattenlevande organismer, samt cancerframkallande ämnen som arsenik och bensen. Naturgaskraftverk släpper dessutom ut den så kallade växthusgasen metan, som binder värme i jordens atmosfär och bidrar till global uppvärmning.
Utvinnningen av råolja under havsbottnen medför också allvarliga miljö- och säkerhetsrisker. Den mest uppmärksammade olyckan i modern tid, en explosion ombord på oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen i april 2010, ledde till det värsta oavsiktliga oljeutsläppet någonsin. Uppskattningsvis läckte 210 000 gallon olja per dag ut i havet under flera månader.
De långsiktiga effekterna av utsläppet är svåra att överblicka, men experter varnar för omfattande skador på känsliga marina arter, fiskerinäringen, stränder och våtmarker i området – skador som kan bestå i många år framöver. Olja flyter på havets yta och hindrar solljus från att nå ned till fytoplankton, de små fritt flytande växter som omvandlar oorganiska föreningar till organiska ämnen genom fotosyntes. När detta händer riskerar hela ekosystemet att svälta.
De miljörisker som klorfluorkarboner (CFC) medför – föreningar sammansatta av klor-, fluor- och kolatomer i olika kombinationer – började undersökas på 1970-talet. Vid den tiden användes CFC i en rad hushållsprodukter i sprayform, eftersom man trodde att de var ofarliga för miljön. Det upptäcktes dock senare att ämnena bidrog till uttunningen av ozonskiktet, som skyddar jorden mot solens skadliga ultravioletta strålar, och att de därmed utgjorde ett hot mot människors, djurs och växters liv.
För att begränsa dessa risker krävs strikta regelverk, modern teknik och ökad medvetenhet hos både företag och konsumenter. Ett tydligt exempel är Montrealprotokollet från 1987, ett internationellt avtal som ledde till en gradvis utfasning av CFC och som idag betraktas som en av de mest framgångsrika miljööverenskommelserna i historien. Liknande åtgärder inom gruvdrift, oljeutvinning och energiproduktion är avgörande för att skydda både miljön och människors hälsa framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online