Enligt en publikation från Världshälsoorganisationen (WHO) från 2009 orsakar tobaksbruk döden av mer än fem miljoner människor per år. Det är fler än antalet dödsfall som orsakas av hiv/aids, tuberkulos och malaria tillsammans. Var tionde tobaksrelaterat dödsfall beror på passiv rökning. För att skydda människor från dessa hälsorisker har många delstater i USA infört lagar som skapar rökfria miljöer.
Många delstater och samvälden i USA har infört helt rökfria lagar för att minska passiv rökning på offentliga platser. Följande delstater tillåter inte rökning på några arbetsplatser, restauranger eller barer – inte ens i separat ventilerade rum: Arizona, Delaware, Hawaii, Illinois, Iowa, Kansas, Maine, Maryland, Massachusetts, Michigan, Minnesota, Montana, Nebraska, New Jersey, New York, Ohio, Oregon, Puerto Rico, Rhode Island, Utah, Vermont, Washington och Wisconsin.
Några delstater har antagit rökfria lagar som undertecknats av myndigheterna men som ännu inte trätt i kraft år 2010. South Dakota antog en rökfri arbetsplatslag som trädde i kraft den 1 juli 2002, samt en lag om rökfria restauranger, barer och spelinrättningar som skulle träda i kraft den 1 juli 2009, men som suspenderades på grund av en folkomröstning. Den avgörande omröstningen planerades till november 2010. Amerikanska Jungfruöarna antog en rökfri lag för alla arbetsplatser, spelinrättningar, restauranger och barer, planerad att träda i kraft 2011.
Människor som tillbringar åtta timmar per dag eller mer på en arbetsplats där rökning är tillåten löper störst risk att drabbas av konsekvenserna av exponering för passiv rökning. Det är möjligt att själv undvika offentliga platser som tillåter rökning, men anställda har oftast ingen kontroll över sin arbetsmiljö. Tjugofyra delstater och över 600 kommuner hade fram till 2010 insett denna fara och antagit helt rökfria lagar för arbetsplatser och, i många fall, även för arbetsgivares fordon, för att skydda arbetstagarna.
Antitobaksorganisationer har även övertygat delstater att anta lagar som skyddar barn från passiv rökning på privata platser som hem och bilar. Barn som utsätts för passiv rökning löper ökad risk att drabbas av luftvägssjukdomar och plötslig spädbarnsdöd.
Texas lagar förbjuder rökning i fosterföräldrars hem och i fordon när barn är närvarande. Enligt USA Today hade minst sex andra delstater och flera län år 2006 också förbjudit rökning i närheten av barn. Vermont och Washington förbjuder fosterföräldrar att röka runt barn i sina hem och fordon. Arkansas och Louisiana förbjuder alla att röka i fordon som transporterar små barn. Domstolar beordrar ofta rökfria miljöer för barn i fråga vid tvister om vårdnad och umgänge.
Äldre lagar tillät rökning på restauranger, under förutsättning att restaurangen erbjöd en rökfri avdelning med separat ventilation. Rökavdelningen fick inte överstiga 40 till 60 procent av det totala sittområdet. Antirökaktivister argumenterade för att restauranger också är arbetsplatser, och fram till 2010 hade 28 delstater och 626 kommuner i USA helt rökfria lagar i kraft för att befria restauranger och anslutna barer från passiv rökning.
Barer har traditionellt setts som en tillflyktsort för rökare, som hävdar att alkohol och tobak hör ihop. En bararbetares exponering för passiv rökning är dock större än för de flesta andra yrkesgrupper. Den nationella normen är numera att göra alla barer rökfria – 23 delstater och 493 kommuner har antagit lagar som kräver helt rökfria barer.
Trots att farorna med exponering för passiv rökning på kasinon, spelinrättningar och klubbar är lika stora som överallt annars har denna bransch motsatt sig antirökningslagar hårdnackat. Argumentet är att ett rökförbud kan få deras värdefulla kunder att stanna hemma. Många delstater har lagar i kraft för att skapa rökfria kasinon, klubbar och spelinrättningar, men vissa anläggningar ligger på stammarker som ligger utanför delstatlig jurisdiktion. Flera indianstammar har dock börjat införa rökfria bestämmelser på kommersiella platser.
Rökning är begränsad på de flesta slutna offentliga platser i USA. Äldre lagar gjorde bestämmelser för både rök- och rökfria avdelningar på offentliga platser, men de flesta nya lagar förbjuder rökning helt på dessa områden för att skydda människor från passiv rökning. Med "offentliga platser" avses i allmänhet byggnader och anläggningar som är öppna för allmänheten, exempelvis teatrar, museer, arenor och vårdinrättningar. Restauranger och barer räknas också som offentliga platser, men har i vissa fall separata bestämmelser i lagen.
Privata rum på vårdhem betraktas som bostäder. Detta undantag gjorde att dessa platser tidigare slapp rökfria lagar, men delstaterna har börjat anta lagar för att skydda vårdpersonal från passiv rökning. Vissa lagar tillåter dock boende att fortsätta röka så länge de stannar i sina rum.
Hotell och motell måste enligt rökfria lagar ha en viss andel rökfria rum, vanligtvis mellan 50 och 80 procent. På vissa orter har lagarna nu ändrats så att 90 procent rökfria rum krävs, eller till och med totalt rökförbud i alla rum.
De flesta lagar förbjuder rökning utomhus nära entréer, fönster och ventilationsintag. Vissa delstatliga och lokala lagar förbjuder dessutom rökning utomhus på vissa platser, särskilt där många människor brukar samlas och det blir svårt att undvika passiv rökning. Rökningslagar förbjuder ofta rökning i parker, på stränder, lekplatser, hållplatser och i köer till serviceinrättningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online