Brusk – en viktig bindväv
Brusk består av kondrocyter och deras utsöndrade matris. Det är avgörande i fosterutvecklingen – skelettet läggs först ner som brusk innan det ersätts av ben (endochondral ossifikation). Det finns tre huvudtyper med skilda egenskaper.
1. Hyalint brusk (mest vanlig)
- Få fibrer i matrisen – ser slät ut i mikroskop ("rent brusk").
- Lokalisationer: Nässcheidevägg, luftstrupe (vindröret), revben-bröstben-förankring, långbensänder (ledyta).
- Ger glatt, låtfriktionsytor i leder.
2. Elastiskt brusk
- Lik hyalint men innehåller mycket elastin (protein).
- Elastinfibrer sträcker sig lätt – ger flexibilitet.
- Lokalisationer: Öra (öronlapp), epiglottis (lucka som täcker luftstrupe vid sväljning).
3. Fibrokartilaginöst brusk (fibrocartilage)
- Många tjocka, sammanflätade kollagenfibrer – styvare, mindre flexibelt.
- Lokalisationer: Diskus mellan ryggkotor, menisker i knä (halvmåneformade stötdämpare), symfys pubis (sammanfogning av pubisben), fästen för ligaments/senor på ben.
- Uthåller höga tryck och skjuvkrafter.
Sammanfattning
Varje brusktyp är specialiserad: hyalint för glida, elastiskt för böjbarhet, fibrokartilaginöst för belastning/skjuvning. Skador på dessa vävnader (t.ex. meniskskada, diskdegeneration) ger olika symptom och kräver specifik behandling.