Vild kanin – god mat men bär tularemi (kaninfeber)
Vilda kaniner är många (överbefolkning i AUS, NZ, England). Jägare äter köttet (mager protein), men majoriteten bär Francisella tularensis – bakterien bakom tularemi. Sjukdomen smittar människor vid hantering/ätande av infekterad kanin eller via fästing/fluga-bett.
Varför jaga vild kanin?
- Skadedjur – äter grödor, förstör ekosystem.
- Regeringar släpper virus (myxomatosis, kalicivirus) för att minska populationen (påverkar inte människor).
- Köttet är mager, läckert protein.
Tularemi – symtom och smitta
- Inkubationsperiod: 2–10 dagar.
- Symtom: Feber, frysningar, värk, svullna lymfkörtlar, sår vid inträdesport.
- Smittvägar: Hantering av död kanin (skärande), ätande av okokt/underdone kött, insektsbett.
- Mest drabbade: Jägare, skinnare, veterinärer.
- Behandling: Antibiotika (doxycyklin, streptomycin) – effektivt om given tidigt.
Förebyggande åtgärder
- Skyddshandskar, skyddsglasögon vid hantering/skärande.
- Täck sår/skrämmar på huden.
- Insektmedel mot fästingar/flugor.
- Laga köttet genomtilligt (dödar bakterien).
- Undvik äta rå/blodigt kaninkött.
Sammanfattning
Vild kanin är en resurs – men hantera med respekt för tularemi. Skydda dig vid skärande, laga väl, använd insektsmedel. Vid feber/värk efter kontakt: sök läkare, näm kaninhantering.