Så använder du Axel I vid diagnostik enligt DSM-IV-TR

Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan med textrevision (DSM-IV-TR), publicerades av American Psychiatric Association år 2000. Manualen är det standardverk som psykiatriska yrkesverksamma använder för att ställa diagnoser. DSM-IV-TR bygger på fem klassificeringsnivåer, så kallade axlar:

• Axel I: kliniska syndrom
• Axel II: personlighetssyndrom och utvecklingsstörning
• Axel III: somatiska sjukdomar och medicinska tillstånd
• Axel IV: psykosociala och miljömässiga problem
• Axel V: global bedömning av funktionsnivå

Axel I används för samtliga diagnoser i DSM-IV-TR utom personlighetssyndrom och utvecklingsstörning, vilka i stället registreras på Axel II.

Instruktioner

1. Bekanta dig med Axel I-diagnoser och deras kriterier

Läs på om de kliniska syndrom som ingår i Axel I och deras diagnostiska kriterier. Det är varken möjligt eller praktiskt genomförbart att läsa hela DSM-IV-TR varje gång en klient ska diagnostiseras. En allmän förståelse för varje diagnos och dess kriterier gör Axel I-bedömningen både effektivare och mer träffsäker.

2. Utvärdera klientens symtom

Vanligtvis genomförs en psykosocial utredning som omfattar ett flertal diagnostiska kriterier, bland annat stämnings- och ångestsymtom, störande beteenden, tankemönster, tidigare övergrepp eller trauma samt familjehistoria. Svaren från denna utredning är avgörande för att kunna fastställa en Axel I-diagnos.

3. Gå igenom svaren från den psykosociala utredningen

Med utgångspunkt i klientens svar, identifiera vilka symtom respektive diagnostiska kriterier som är närvarande. Med hjälp av dina kunskaper om Axel I-diagnoser, kartlägg alla diagnoser som innefattar dessa kriterier. Koncentrationssvårigheter, insomningsproblem och irritabilitet kan exempelvis tyda på stämningssyndrom, adhd eller ångesttillstånd.

4. Fördjupa dig i relevanta tillstånd

Utforska de tillstånd på Axel I som hör samman med de symtom eller kriterier du identifierat. Bestäm vilka tillstånd som passar bäst utifrån de diagnostiska kriterier som anges i DSM-IV-TR. För att utesluta alternativa tillstånd bör du läsa avsnittet om differentiell diagnos för varje Axel I-diagnos du överväger. Använd fler än en diagnos om det är kliniskt motiverat.

5. Identifiera nödvändiga specificerare

Många diagnoser innehåller specificerare som ytterligare preciserar vilken typ av symtom klienten uppvisat. Specificerarna för adhd omfattar exempelvis kombinerad typ, huvudsakligen ouppmärksam typ samt huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv typ. Andra specificerare anger symtomens svårighetsgrad, till exempel lindrig, måttlig eller svår. Konsultera kriterierna i DSM-IV-TR för att avgöra om en specificerare behöver anges.