Den medicinska definitionen av en sociopat är "en person som saknar medkänsla och moral". Moderna psykiatriska yrkesverksamma förlitar sig dock i större utsträckning på den utökade förklaring som ges i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), som beskriver en sociopat som någon som "inte känner någon empati för andras behov, inte kan uttrycka kärlek och behöver ständig stimulering för att känna sig levande". För att en officiell sociopatisk diagnos ska kunna ställas måste vissa specifika kriterier uppfyllas.
Den moderna medicinen har gjort enorma framsteg inom området psykisk hälsa och nått milstolpar som förbättrar inte bara vården utan också allmänhetens förståelse för psykiska störningar. Ett viktigt bidrag var utvecklingen av de fem axelmodellerna i DSM – numrerade mallar som beskriver de kriterier som är typiska för varje sjukdom. Vårdpersonal bedömer patienter utifrån synliga beteenden, eller avsaknad av sådana, som stämmer överens med kända fakta om sjukdomen. Detta möjliggör en mer exakt diagnos och därmed ett mer individanpassat behandlingsprogram.
Enligt fjärde upplagan av DSM benämns personer med antisocial personlighetsstörning ibland nedsättande som "sociopater" eller, i den mer populära terminologin, "psykopater". Sociopater uppvisar hänsynslöshet både mot sig själva och andra, samtidigt som de betraktar sig själva som extra viktiga. Dålig impulskontroll, medvetna och nästan okontrollerbara lögner, bristande hänsyn till andras välbefinnande, avsaknad av ånger, ansvarslöshet och uttalad aggression är alla typiska kännetecken på störningen. Intressant nog vet forskarna ännu inte säkert varför cirka 3 procent av männen men färre än 1 procent av kvinnorna utvecklar sociopati.
Många sociopater besitter utmärkta sociala färdigheter, eftersom de ofta är manipulativa och utnyttjar andra för sina egna syften. Av denna anledning bör sociopatiskt beteende inte förväxlas med andra relaterade störningar inom den antisociala kategorin, exempelvis undvikande personlighetsstörning. Undvikande personlighetsstörning liknar visserligen den antisociala varianten, men kännetecknas istället av patienter som ogillar andra människor och saknar grundläggande sociala färdigheter. Enligt DSM är substansmissbruk den enda andra störning som är känd för att förekomma samtidigt – komorbidt – med antisocial personlighetsstörning.
Sociopatiska drag kommer oftast till ytan hos drabbade patienter redan innan de fyller 15 år. Den exakta orsaken till störningen är inte känd, men många experter tror på den så kallade stress–diatesmodellen, det vill säga att patienten bär på en genetisk sårbarhet för sjukdomen. Alkoholism i familjen har kopplats till antisocial personlighetsstörning, liksom vissa negativa miljöfaktorer i familje- eller skolmiljön. Forskare har dessutom hittat spår av försummelse från föräldrarnas sida hos flera patienter, särskilt hos dem vars mödrar helt avstod från att sätta gränser.
Inom psykiatrin fortsätter arbetet med antisocial personlighetsstörning att göra framsteg. Omfattande forskning har identifierat tre framträdande drag som fungerar som varningssignaler för att ett barn riskerar att utveckla störningen: pyromani, grymhet mot djur och kraftig bäddvätning. När dessa faktorer finns kan drabbade barn undersökas och få rätt behandling i tid. Inom socialmedicinen tror man att tidiga insatser skulle kunna minska de negativa samhällskonsekvenserna av störningen – inte minst med tanke på att nästan 80 procent av manliga fångar uppvisar tecken på sjukdomen. När väl störningen har etablerats svarar dock sociopater tyvärr sällan på behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online