Psykologer kan använda sig av många olika teoretiska perspektiv när de bedriver terapi. Traditionella inriktningar brukar benämnas psykoanalytiska eller psykodynamiska. Dessa tankeskolor placerar terapeuten i expertrollen och patienten i elevens roll. Postmoderna psykologiska teorier, som motiverande psykologi, använder sig däremot av ett mer samarbetsinriktat förhållningssätt som utgår från var patienten befinner sig när det gäller beredskap för förändring.
Motiverande samtal bygger på en teori inom beteendepsykologin som handlar om hur en person vet när hen är genuint redo att acceptera och åta sig förändringar i sitt beteende. Metoden utvecklades av psykologerna Stephen Rollnick och William Miller i början av 1980-talet och har använts för att hjälpa individer att bekämpa olika typer av tvångsmässiga beteenden, bland annat ohälsosamma eller tvångsmässiga matvanor.
Ett av målen med teorin är att ta reda på hur yttre motivation kan omvandlas till inre motivation. En annan central idé är att varje person inleder sin förändringsprocess från olika utgångspunkter – något som terapeuten måste respektera och anpassa sig efter.
I hjärtat av den motiverande psykologin ligger patientens beredskapsnivå. Förändringsprocessen delas ofta in i flera stadier:
Prekontemplation: Motivationen är nästan helt extern, och önskan om förändring kommer från andra som oroar sig över problemet.
Kontemplation och förberedelse: Individen börjar acceptera att beteendet behöver förändras och arbetar med sin ambivalens inför en ny livsstil.
Handling och vidmakthållning: Vanor och miljö modifieras, medan nya beteenden gradvis börjar slå rot.
För att bedöma var patienten befinner sig i förändringsprocessen ställer terapeuten många frågor under de första sessionerna. En populär fråga som myntats inom lösningsfokuserad terapi är den så kallade "mirakelfrågan", som i grunden uppmanar patienten att föreställa sig hur livet skulle se ut utan just det aktuella problemet.
En vanlig formulering lyder: "Om du vaknade imorgon och ett mirakel hade inträffat, så att du inte längre hade det här problemet – vad skulle du eller dina vänner se som annorlunda?" Patientens svar ger terapeuten värdefull information om vilja och beredskap att förändras.
Motiverande samtal passar särskilt bra för problem som grundar sig i beteendesvårigheter, exempelvis överätning, substansmissbruk och rökberoende, eftersom metoden direkt behandlar hur beteende kan förändras på ett djupare plan.
Det första steget när man ska sätta mål för en beteendeförändring är att identifiera vilket stadium personen befinner sig i från början. På det sättet kan målen göras realistiska, risken för återfall minskas och chansen till framgång ökar markant.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online