Charles Manson, Ted Bundy och David Berkowitz, känd som "Son of Sam" – alla dessa män led av antisocialt personlighetssyndrom (ASPD). Även om många förknippar syndromet med den klassiska kriminella personligheten har långt ifrån alla vuxna med ASPD suttit i fängelse eller ens begått brott. Syndromet handlar i grunden om ett djupgående och genomgripande mönster av bristande respekt för andras rättigheter.
För att få diagnosen ASPD måste en vuxen uppvisa ett stabilt mönster av anpassningssvårigheter, egocentrerade och skadliga beteenden – beteenden som strider mot samhällets accepterade normer. Mönstret brukar ha sin början i barndomen eller tonåren, ofta i form av ungdomsbrottslighet, och består sedan genom hela vuxenlivet. Det räcker alltså inte med enstaka tillfälligheter; det handlar om ett långvarigt och ihärdigt beteendemönster.
Vuxna med ASPD är starkt impulsiva och planerar sällan för framtiden. De kan se sig själva som överlägsna andra och betrakta vanliga regler och lagar som något som helt enkelt inte gäller dem. Det är dock viktigt att komma ihåg att vissa individer har ett välutvecklat mönster av störande beteenden utan någonsin ha blivit gripna. Avsaknad av brottslig bakgrund är därför inget säkert tecken på att en person saknar syndromet.
Vuxna med ASPD är ofta patologiska lögnare. De ljuger inte bara när det gynnar dem, utan ibland också rentav för nöjets skull. De kan beskriva sig själva som charmiga och övertaliga personer som kan lura vem som helst. Att bedra andra ses av dem som ett bevis på smartness och skicklighet, snarare än som en omoralisk handling – och de kan tala öppet och stolt om sina svekfulla bragder.
Ofta finns det en lång historia av aggression bakom personer med ASPD, som sträcker sig tillbaka till barndomen. Beteendet kan inledas med att barnet plågar eller skadar familjens husdjur, syskon eller klasskamrater. Senare i livet blir slagsmål på krogar och våld i nära relationer vanligare. En person med syndromet kan gå till attack även mot någon som är mindre och klart underlägsen, eftersom våld betraktas som ett legitimt sätt att lösa konflikter.
Många vuxna med ASPD vill inte ens ha ett jobb och kan se människor som arbetar för sitt uppehälle som lättlurade offer. När omständigheterna ändå tvingar dem ut i arbetslivet tenderar de att bli avskedade, stjäla från sina arbetsgivare eller hamna i fysiska konfrontationer på arbetsplatsen. De beskrivs ofta som lata, sena och slarviga i sitt arbetssätt. Det är också vanligt att de har fått barn med flera olika partners utan att bidra på något meningsfullt sätt till barnens försörjning eller omsorg.
Ett av de mest karaktäristiska dragen hos personer med ASPD är den påfallande avsaknaden av empati. De blir genuint förvirrade när man frågar hur andra påverkas av deras beteende, eftersom de inte ser den aspekten som relevant. Särskilt socialt skickliga individer kan dock lära sig att fejka empati för att smälta in bättre bland människorna omkring sig.
Endast legitimerad psykiater eller psykolog kan ställa diagnosen antisocialt personlighetssyndrom, oftast efter en grundlig klinisk undersökning och genomgång av personens livshistoria. Behandlingen är komplex, men terapier som kognitiv beteendeterapi (KBT) kan hjälpa vissa individer att hantera impulsivitet och utveckla mer fungerande relationsmönster. Om du känner igen flera av dessa mönster hos dig själv eller någon i din närhet är det klokt att kontakta vården för professionell utvärdering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online