Den psykodynamiska teorin hävdar att en persons utåtriktade beteende styrs omedvetet av barndomens reaktioner på grundläggande mänskliga drifter. Teorins grunder skisserades av Sigmund Freud och vidareutvecklades senare av Carl Jung, Alfred Adler och Erik Erikson. Den psykodynamiska teorin markerade födelsen av psykologin som modern vetenskap, men liksom alla teorier har den ett antal brister som fått många psykologer att idag överge detta förhållningssätt.
Det psykodynamiska förhållningssättet innebär att man går igenom en persons hela barndomshistoria i syfte att koppla traumatiska händelser från det förflutna till dagens konflikter. Sessionerna äger ofta rum en eller två gånger i veckan och kan pågå i flera år, där terapeuten ibland går vilse på grund av tolkningarnas subjektiva karaktär. En forskargrupp vid universitetet i Berlin fann att den genomsnittliga tiden i psykoterapi var tre år. Dagens tidspressade människor har sällan möjlighet att gå i terapi mer än en gång i veckan eller i flera år i sträck.
Eftersom terapi baserad på det psykodynamiska förhållningssättet tar år att genomföra kan kostnaderna bli astronomiska. Om egenavgiften endast är 20 dollar per session och du går i terapi två gånger i veckan i tre år, landar de egna kostnaderna på 6 240 dollar. Försäkringsbolag och vårdgivare begränsar dessutom ofta antalet subventionerade sessioner per år. Metoder som ger snabba och tydligt mätbara resultat föredras, eftersom det saknas vetenskapliga belägg för att den psykodynamiska metoden skulle vara mer effektiv än någon annan form av samtalsterapi.
Psykodynamiska teorier utgår från att det omedvetna existerar. Det finns dock inga vetenskapliga bevis för att dolda motivationer styr personlighet och beteende, och det omedvetna kan inte mätas fysiskt. Teorin om omedvetna motivationer kan därmed varken bevisas eller motbevisas. Även om psykologer accepterar idén om ett omedvetet finns det inga belägg för att det skulle styra allt beteende. Om en psykolog anser att endast vissa beteenden styrs av det omedvetna finns det ingen metod för att identifiera vilka dessa beteenden är.
Ett grundantagande i den psykodynamiska teorin är att insikt i undermedvetna motivationer leder till att personen utvecklar nya, mer anpassningsbara beteenden. Att enbart känna till och acceptera något som faktum leder dock inte automatiskt till förändrat beteende; människor som får veta att rökning orsakar cancer slutar exempelvis inte alltid röka.
En vetenskaplig teori ska kunna replikeras, vilket den psykodynamiska teorin inte kan. Den utvecklades utifrån studier av enskilda fall, och resultaten kan därför inte tillförlitligt generaliseras till större grupper. Två personer kan exempelvis ha upplevt samma negativa barndomshändelse, men medan den ena kan bli djupt konfliktdrabbad uppfattar den andra händelsen som helt neutral. Hade den psykodynamiska teorin varit fullständig skulle den kunna förklara dessa skillnader, men det gör den inte.
Trots kritiken har den psykodynamiska teorin haft enormt inflytande på psykologins utveckling och ligger till grund för flera moderna terapiformer. Många psykologer väljer dock idag kortare och mer evidensbaserade metoder, såsom kognitiv beteendeterapi (KBT), som ger mätbara resultat på betydligt kortare tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online