Människor med psykiska funktionsnedsättningar har historiskt sett utsatts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna från vårdpersonal och vårdinrättningar världen över. Detta inkluderar nekande av informerat samtycke, farliga tvångsbehandlingar som elektrochock, förvaring på omänskligt drivna anstalter, tvångssterilisering samt stigmatisering av avvikande idéer och beteenden som "galenskap". På senare tid har dock patienters rättigheter och ansvar inom den psykiatriska vården fått ökad uppmärksamhet och större respekt.
Precis som alla andra människor omfattas konsumenter inom psykiatrisk vård av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (UDHR, 1948). Deklarationen fastställer allas rätt till liv, frihet och personlig säkerhet; frihet från "tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning"; frihet från "godtyckligt gripande eller frihetsberövande"; frivilligt äktenskap och familjeliv; samt tanke-, samvets-, religions-, åsikts- och yttrandefrihet. Den slår även fast rätten till "en levnadsstandard som är tillräcklig för hälsan och välbefinnandet hos en själv och sin familj, innefattande sjukvård och nödvändiga sociala tjänster samt trygghet vid sjukdom eller funktionsnedsättning". Deklarationen tar dessutom upp universella mänskliga ansvar: "Var och en har skyldigheter gentemot det samhälle i vilket den fria och fulla utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensam är möjlig."
Som ett resultat av gemensamma erfarenheter av diskriminering drev personer med funktionsnedsättningar fram en global rörelse för att försvara sina mänskliga rättigheter. Aktiva inom funktionshindersrörelsen, bland dem personer med psykiatriska diagnoser, bidrog till att FN kunde utforma det första människorättsfördraget under 2000-talet: Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2008). Fördraget inför inga nya mänskliga rättigheter, men det är viktigt eftersom det bekräftar att personer med funktionsnedsättnings rättigheter är mänskliga rättigheter som måste respekteras. Konventionen hänvisar uttryckligen till psykiatriska tillstånd som funktionsnedsättningar.
Förespråkare för psykisk hälsa har fortfarande många frågor att arbeta med. Tack vare deras aktivism under senare år är dock vårdgivare inom psykiatrin i högre grad benägna att erkänna psykiatriskt funktionshindrade människors mänskliga rättigheter. Sedan 1980-talet har Världspsykiatriska föreningen krävt informerat samtycke vid behandling och forskning, minimering av omfattningen av tvångsbehandlingar, främjande av frivilliga behandlingsformer samt ett avståndstagande från forskning på personer som är tvångsinlagda.
Förespråkare för psykisk hälsa har länge betonat det personliga ansvaret genom självadvocacy. Den amerikanska organisationen National Mental Health Consumers' Self-Help Clearinghouse ger ut utbildningsmaterialet Freedom Self-Advocacy Curriculum för att uppmuntra personer med psykiatriska funktionsnedsättningar att skydda sina egna rättigheter och hävda sina egna önskemål, i syfte att bekämpa diskriminering samt otillräcklig eller skadlig behandling. MindFreedom International utbildar aktivt patienter inom psykiatrisk vård om behandlingsalternativ och alternativ för egenomsorg. Världshälsoorganisationen uppmanar dessutom personer med psykiska funktionsnedsättningar att verka för sitt deltagande i utvecklingen och genomförandet av lagar om psykisk hälsa och initiativ för mänskliga rättigheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online