Komorbida tillstånd vid psykisk ohälsa – så påverkar de diagnos och behandling

När en person utreds av en psykolog eller annan psykiatrisk specialist ställs en primär diagnos. Detta är det huvudsakliga problemområdet som orsakar besvären och blir den främsta fokuspunkten för behandlingen. Det finns dock ofta andra tillstånd av betydelse, och dessa bör också listas och beaktas i både diagnos och behandlingsplanering.

Tillstånd som inte passar in under huvuddiagnosen kallas komorbida drag. Ett exempel skulle vara en primär diagnos av depression med komorbida drag i form av alkoholism och suicidtankar. En person kan visserligen vara deprimerad utan att ha ett alkoholproblem eller vara självmordsbenägen – men personen i detta exempel brottas även med svårigheter inom dessa andra områden.

Här går vi igenom fyra vanliga komorbida tillstånd som bör uppmärksammas vid en psykiatrisk utredning.

1. Missbruk

Det är vanligt att personer som lider av psykisk ohälsa också har ett missbruksproblem.

Utredaren bör alltid fråga om missbruk. Substansmissbruk är ett komorbidt drag vid många diagnoser, bland annat depression, schizofreni, tvångssyndrom (OCD) och ätstörningar. Det är viktigt att bedöma om missbruket fanns före den psykiska sjukdomen, om personen använde substansen för att självmedicinera sig, eller om substansen gradvis blev ett sätt att hantera den psykiska sjukdomen.

Dessa frågor hjälper till att fastställa vilket problem som är primärt och vilket som är det komorbida – något som i sin tur styr vilken behandling som bör prioriteras först.

2. Suicidrisk

En bedömning av suicidrisk är alltid nödvändig. En person som lever med en kronisk psykisk sjukdom förlorar ibland hoppet om att någonsin må bättre och kan då utveckla suicidtankar.

Även om suicidtankar i sig inte utgör en primär diagnos föreligger ett akut krisläge, och det omedelbara fokuset bör därför ligga på att säkerställa personens trygghet och säkerhet. Ofta minskar de suicidala tankarna successivt när den underliggande psykiska ohälsan får rätt diagnos och behandling.

3. Paranoida tankar

För att klassificeras som paranoia måste förföljelseidéerna vara överdrivna eller ologiska.

Genom att ställa allmänna frågor om hur personen hanterar vardagen kan utredaren bedöma förekomsten av paranoia – ett vanligt komorbidt tillstånd vid depression, bipolär sjukdom, personlighetssyndrom och ångesttillstånd.

Det är dock viktigt att skilja mellan verklig paranoia och rimliga reaktioner. Ibland väcker personens märkliga beteenden andras misstänksamma blickar – i sådana fall är det verkligheten, inte paranoia, som talar. För att klassificeras som paranoia måste förföljandetankarna ligga utanför verklighetens ramar, vara ologiska eller klart överdrivna.

4. Patologiska personlighetsdrag

Histrioniska drag kan förekomma tillsammans med depression.

Utredningen bör även försöka kartlägga personlighetsmönster som beroende, antisociala drag eller histrioniska (teatraliska) drag. Detta kräver dock stor försiktighet i tolkningen:

• Beroende: En deprimerad person kan uppvisa extremt beroende av andra, men dessa drag kan vara sekundära till depressionen snarare än ett uttryck för ett beroende personlighetssyndrom i sig.
• Antisociala drag: Personen kan exempelvis stjäla eftersom hen inte bryr sig om att bli upptäckt. Detta är inte nödvändigtvis ett tecken på antisocial personlighetssyndrom, utan ett uttryck för apati.
• Histrioniska drag: Den deprimerade personen kan bete sig mycket teatraliskt – något som särskilt ofta ses hos tonåringar. Att en deprimerad ungdom beter sig dramatiskt betyder alltså inte automatiskt att hen lider av ett histrioniskt personlighetssyndrom.

Att korrekt skilja mellan primära personlighetsdrag och tillfälliga symtom som följer av den psykiska sjukdomen är avgörande för en träffsäker diagnos och en effektiv behandlingsplan.