Självskada och dysfunktion – finns det ett samband?

Självskada – ett komplext problem med många orsaker

Självskada är ett allvarligt problem som kan bero på en mängd olika faktorer. För att förstå varför människor skadar sig själva behöver man se helheten – det finns sällan en enda, enkel förklaring.

Vad menas med dysfunktion?

Dysfunktion är inte ett entydigt definierat begrepp. I grunden handlar det om att ett system, en organisation eller en process inte fungerar som den ska. Begreppet används ofta för att beskriva allt från stelbenta organisationer till problematiska familjemönster.

Sambandet mellan dysfunktionella relationer och självskada

I vissa fall kan självskada kopplas till ett dysfunktionellt familjesystem eller en ohälsosam relation. Utsatthet för återkommande konflikter, bristande emotionellt stöd eller kränkande behandling kan öka risken för att en person utvecklar självskadebeteende.

Andra bidragande faktorer

Det är dock missvisande att hävda att all självskada beror på dysfunktion. Forskning visar att flera olika faktorer ofta samverkar, bland annat:

• Genetiska faktorer – ärftlig sårbarhet för psykisk ohälsa
• Biologiska faktorer – exempelvis obalanser i hjärnans signalsubstanser
• Psykologiska faktorer – som depression, ångest eller trauma
• Miljöfaktorer – stress, utanförskap eller svåra livshändelser

Vikten av professionellt stöd

För att kunna identifiera de verkliga orsakerna bakom självskadebeteende och bearbeta de underliggande problemen behövs professionellt stöd. Kontakta vården, exempelvis en psykolog eller psykiater, om du själv skadar dig eller oroar dig för någon i din närhet. Med rätt hjälp och behandling går det att må bättre.