Så lär du ut vardagsfärdigheter till vuxna med funktionsnedsättning

Vuxna med särskilda behov inkluderar personer med intellektuell funktionsnedsättning och utvecklingsstörning. Många av dessa vuxna har begränsningar inom områden som konceptuella färdigheter, sociala förmågor och praktiska livskunskaper. Vuxna med dessa utmaningar behöver ofta stöd i sin vardag – hemma, i samhället och på arbetsplatsen. Genom att utveckla livsfärdigheter kan de uppnå större självständighet inom alla dessa områden.

Instruktioner

1. Skapa listor över arbetsstegen

Gör listor över de steg som ingår i en uppgift. Gå igenom listan och vägled personen genom instruktionerna medan hen utför dem. Om du till exempel lär en person att borsta tänderna, ge både muntliga och skriftliga instruktioner. Listan för att lära sig borsta tänder kan lyda: "Ta tandborsten. Skölj tandborsten under vattnet. Ta av locket på tandkrämen" och så vidare. Denna typ av listor kan användas för många olika vardagsfärdigheter, som matlagning, städning eller att åka buss, och kan även tillämpas vid yrkesutbildning. Ett steg-för-steg-upplägg kan anpassas efter olika förmågenivåer och fungerar lika bra för verbala som icke-verbala personer.

2. Använd varierade undervisningsmetoder

För vissa individer kan det vara hjälpsamt att gå med i en grupp och lära sig färdigheter tillsammans med andra. Andra verktyg är att involvera familjemedlemmar i inlärningsprocessen, skapa en bildsekvens kopplad till uppgiften eller använda en berättelse för att förklara färdigheten. Det är också effektivt att undervisa på den plats där aktiviteten vanligtvis sker. Om du till exempel lär någon att stryka kläder, gör det i rummet där hen kommer att stryka, om möjligt.

3. Anpassa undervisningen efter individen

Alla har en egen inlärningsstil, även personer med särskilda behov – en mycket heterogen grupp. Vissa lär sig bäst genom att observera, andra genom muntliga instruktioner och åter andra genom att göra själva. Vissa personer, särskilt de med utvecklingsstörning, lär sig bäst genom universell kommunikation, vilket innebär att kombinera verbala och visuella ledtrådar. För icke-verbala vuxna kan detta innebära användning av teckenspråk för kommunikation och förstärkning.