Internetmissbruk och internetberoende – symtom, risker och vägen ur

Enligt The Washington Post visade en undersökning från Stanford University år 2005 att internetanvändningen påverkar cirka 6 procent av alla parrelationer, och att 9 procent av befolkningen försöker dölja hur mycket tid de lägger på nätet. Framväxten av internet har gett upphov till ett nytt psykiskt tillstånd som kallas internetmissbruk, vilket i vissa fall utvecklas till ett fullgott internetberoende.

Kännetecken

Internetmissbruk och internetberoende uppstår när en person blir så upptagen av tiden framför skärmen att han eller hon försummar vänner, familj och partner. Problemet hänger ofta samman med beroendeframkallande aktiviteter online, såsom pornografi, spel om pengar och chattforum.

Konsekvenser

När internetmissbruk väl har etablerat sig tenderar det att förvärras med tiden, om inte någon i omgivningen griper in eller om den drabbade själv söker hjälp. Många beroende vill gärna minska sin tid online, men upplever ångest och oro så snart de befinner sig långt från en dator.

Riskfaktorer

Vissa personer löper större risk att utveckla ohälsosamma datavänor. Det gäller särskilt de som lider av ångest, depression eller andra beroenden, samt de som saknar ett socialt nätverk utanför nätet. Bristen på verkliga relationer kan driva dem att söka social gemenskap i chattrum och internetforum.

Typiska symtom

Bland de vanligaste tecknen på internetberoende finns följande:

• Förvissningen om att nätkompisar "förstår" en bättre än människor man faktiskt känner i verkliga livet.
• Att rutinmässiga sysslor, exempelvis tvätt eller hushållsarbete, förblir ogjorda för att man måste göra något på nätet.
• Irritabilitet och rastlöshet när man inte sitter vid datorn.

Så kan du bryta mönstret

Sök hjälp för underliggande problem som kan bidra till eller ligga bakom ditt överdrivande datoranvändande, exempelvis depression. Ett annat viktigt steg är att bygga fler vänskapsrelationer i verkliga livet, vilket naturligt minskar tiden som lämnas över för nätet. Hjälper inte detta bör du överväga att gå med i en stödgrupp eller kontakta en terapeut eller psykolog för professionell vägledning.