Frågan om alkoholism ska betraktas som en sjukdom har debatterats i årtionden. Inom modern medicin ses beroende av alkohol som ett medicinskt tillstånd, medan många psykologer och missbruksvårdsgrupper istället menar att alkoholism är ett medvetet mentalt val. Dessa skilda uppfattningar har lett till talrika studier inom området.
Redan på 1950-talet började både American Psychiatric Association (APA) och American Medical Association (AMA) att benämna alkoholism som en sjukdom. Detta ledde till E. M. Jellineks forskning inom ämnet. År 1961 presenterade Jellinek sin sjukdomsmodell för alkohol och fick världsomspännande stöd. Han använde statistik från enkätundersökningar som grund för sin teori. Under 1980-talet inleddes dessutom genetisk forskning om orsakerna till alkoholism – forskning som fortsätter än idag.
Jellinek lanserade sin teori om alkoholism som sjukdom år 1961 genom att sammanställa bevis från enkäter som han delat ut under Anonyma Alkoholisters (AA) möten. Svaren visade ett samband mellan alkoholistiskt beteende och sjukdom. Jellinek återfick 158 enkäter, varav 60 kasserades på grund av sammanslagna svar, och ytterligare togs bort eftersom de kom från kvinnor. Detta ledde till omfattande kritik mot hans resultat.
På 1980-talet inleddes den genetiska forskningen kring alkoholism med idén om THIQ, ett beroendeframkallande ämne som normalt bildas vid nedbrytning av heroin, som en förklaring till återfallsbenägenheten hos tillfrisknande alkoholister. Teorin gick ut på att ämnet även bildas vid kroppens nedbrytning av alkohol och att det, eftersom det stannar i systemet långt efter att konsumtionen upphört, kan utlösa beroendebeteenden som starkt sug. Dagens genetiska forskning fokuserar istället på brister i signalsubstanser som serotonin och dopamin. Studier visar att avvikelser i dessa hjärnfunktioner tycks förekomma hos personer som lider av alkoholism.
Medan AMA och cirka 90 procent av den amerikanska befolkningen anser att alkoholism är en sjukdom, hävdar andra att det helt enkelt handlar om ett val. De som ser beroendet som ett val menar att ren viljestyrka är den enda riktiga behandlingen, eftersom det är den beroende personens eget beslut att fortsätta sitt beroende – och därmed endast genom ett personligt val kan det avslutas. Dessa tvivlare har dock inte samma mängd vetenskapliga data som stöd för sina påståenden som de som hävdar att beroendet är en sjukdom. Istället förlitar sig denna grupp huvudsakligen på att kritisera andras forskningsresultat.
Kända motståndare till teorin att alkoholism är en sjukdom inkluderar Stanton Peele och Herbert Fingarette. De menar att Jellineks data inte var entydiga på grund av hans forskningsmetoders utformning, samt att APA och AMA har ekonomiska incitament att propagera för teorin. Motståndarna hävdar att alkoholism inte är en primär sjukdom i sig, utan ofta en sekundär effekt av ett psykologiskt tillstånd, och att alkoholister själva har ett verkligt val när det gäller att lösa sitt problem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online