Antisocial personlighetsstörning är en kronisk psykisk sjukdom där personen uppvisar onormalt eller destruktivt beteende mot andra. Beteendet innebär att personen utnyttjar, manipulerar och kränker andras rättigheter, ofta på kriminella sätt. Den svåraste formen av störningen kallas sociopatisk personlighetsstörning, psykopati eller dyssocial personlighetsstörning.
Orsakerna till antisocial personlighetsstörning är okända, eftersom inga blod-, genetiska eller laboratorietester kan användas för att diagnostisera störningen. Personer som vuxit upp med föräldrar som själva har störningen, eller med föräldrar som missbrukar alkohol, utövar fysiskt eller sexuellt våld, eller inte ger en konsekvent fostran, löper större risk att drabbas. Det antas även att odiagnostiserade neurologiska störningar kan bidra till utvecklingen av tillståndet. Möjligen för att män tenderar att vara mer aggressiva både fysiskt och känslomässigt är tillståndet vanligare bland män än bland kvinnor.
Tecknen är beteenden som vanligtvis visar sig i barndomen eller tonåren och fortsätter in i vuxen ålder. Störningen diagnostiseras endast hos en person som är 18 år eller äldre och som har uppvisat ett ostadigt beteendemönster sedan 15 års ålder. Hos barn kan lärare, barnläkare och föräldrar uppmärksamma tidiga varningstecken, såsom beteendestörningar som djurplågeri eller mobbning av andra barn, stölder, mordbrand och skadegörelse.
Fångar med störningen verkar sakna samvete. De är samhällets rovdjur, helt utan hänsyn till andra människors känslor eller till konsekvenserna av sina handlingar för andra. De värsta beteendena hos personer med störningen brukar bli mindre frekventa i takt med att de blir äldre och mindre aktiva, oftast runt 40–50 års ålder.
Symtomen på antisocial personlighetsstörning inkluderar frekvent svek eller lögner, vanvård eller misshandel av barn, våldsamma relationer samt manipulation av andra genom hot, smicker, kvickhet eller charm. Personer med störningen saknar helt skuldkänslor över att skada andra och är cyniska och hänsynslösa – de har ingen uppfattning om vad som är rätt eller fel.
De bryter ofta mot lagen, beter sig våldsamt och uppfyller inte alltid sitt ansvar i arbete, skola eller familj. De ljuger, stjäl, begår checkfusk, försummar eller vägrar betala sina skulder och kan använda vapen och sälja narkotika. De anser sig själva vara överlägsna andra, vägrar anpassa sig efter sociala normer och kan utnyttja andra i sina sexuella relationer. De betraktar sina offer som dumma, svaga eller ouppmärksamma. Många drabbade missbrukar även alkohol eller droger.
Hos den vuxne har störningen ofta eskalerat från ungdomsbrottslighet. Personen lider dessutom av ångest eller humörsvängningar och kan bli självmordsbenägen när beteendet förvärras. Drabbade blir kroniskt instabila både känslomässigt och mentalt, och isolerar sig från samhället.
Så länge de inte grips av lagen känner de sig oslagbara och fortsätter begå olika brott. När de väl grips kan de lätt bryta mot villkoren för villkorlig frigivning eller andra frisläppandevillkor. I vissa fall blir symtomen så allvarliga att personen behöver vårdas på en psykiatrisk klinik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online