Vad är de tre viktigaste teorierna om känslor?

Kognitiva psykologer förespråkar tre huvudteorier om känslor: James-Lange-teorin, Cannon-Bard-teorin och tvåfaktorsteorin. Enligt kognitiva psykologer är känslor reaktioner på våra tankeprocesser. De kognitiva känsloteorerna delar dessutom en gemensam grund som först formulerades av den antike grekiske filosofen Epiktetos:

"Det som verkligen skrämmer och oroar oss är inte de yttre händelserna i sig, utan hur vi tänker kring dem. Det är inte sakerna som stör oss, utan vår tolkning av deras betydelse."

James-Lange-teorin

Den äldsta kognitiva känsloteorin lanserades 1885 av den amerikanske psykologen William James och den danske psykologen Carl Lange. James-Lange-teorin hävdar att känslor är en produkt av hur vi tolkar våra fysiska reaktioner på olika stimuli.

Enligt James och Lange blir den första reaktionen när vi exempelvis stöter på en orm i skogen rent fysiologisk: hjärtat slår snabbare, pupillerna vidgas och andningen accelererar. Den emotionella upplevelsen av "rädsla" är alltså en mental tolkning av dessa kroppsliga reaktioner – en tolkning som sker i andra hand.

Cannon-Bard-teorin

I slutet av 1930-talet kritiserade de amerikanska psykologerna Walter Cannon och Philip Bard James-Lange-teorin. De påpekade att fysiologiska reaktioner ofta inträffar efter att den emotionella responsen redan har satts igång. Känslor kunde därför inte, som James och Lange menade, vara en tolkning av kroppens aktivering.

Cannon och Bard föreslog i stället att de fysiologiska reaktionerna och den emotionella tolkningen är två skilda system som aktiveras samtidigt, men som arbetar i olika hastigheter. När man oväntat möter en orm i skogen reagerar kroppen alltså fysiologiskt och emotionellt parallellt, i två separata processer.

Tvåfaktorsteorin

De amerikanska psykologerna Stanley Schachter och Jerome Singer ansåg att både James-Lange-teorin och Cannon-Bard-teorin var alltför förenklade. De presenterade därför en egen modell, ofta kallad tvåfaktorsteorin.

Enligt Schachter och Singer krävs två villkor för att en känsla ska uppstå: ett "allmänt aktiveringstillstånd" som är gemensamt för alla känslor, samt en mental "tolkning" av vad som orsakade detta tillstånd.

Schachter och Singer hävdar att oavsett vilken den utlösande händelsen är – en oväntad orm eller en överraskningsfest – uppstår samma grundläggande tillstånd av "allmän aktivering". Händelsen bearbetas sedan mentalt, och en emotionell "association" skapas som svar på den tanken.

Vilken teori är då rätt?

Som alltid inom psykologin är teorier just argument – inte definitiva svar. De flesta kognitiva psykologer drar slutsatsen att var och en av de tre teorierna innehåller delar av sanningen. Inom evolutionspsykologi, psykodynamisk teori och socialpsykologi finns dessutom ytterligare modeller som beaktar funktionella, omedvetna och sociala faktorer – aspekter som de tre kognitiva teorierna kan komma att förbise.