Autism och Aspergers syndrom är båda tillstånd som räknas till autismspektrumstörningarna. Det kan vara svårt att skilja de två diagnoserna åt, och en officiell bedömning kräver en utbildad kliniker med erfarenhet av neuropsykiatriska utvecklingstillstånd. Vanligtvis ställs ingen diagnos förrän efter två års ålder, eftersom utvecklingen av verbalt språk och sociala färdigheter spelar en avgörande roll för att avgöra vilken typ av tillstånd det rör sig om.
Det är värt att notera att sedan diagnosmanualen DSM-5 infördes 2013 har Aspergers syndrom inte längre en egen diagnoskategori i USA – båda tillstånden ingår numera i den samlade diagnosen autismspektrumstörning. Begreppet Aspergers syndrom används dock fortfarande brett, bland annat inom ICD-systemet som gäller i Sverige, och många fortsätter att använda termen för att beskriva sin specifika profil av styrkor och utmaningar.
Bristande färdigheter i social interaktion kännetecknar både Aspergers syndrom och autism. Det kan visa sig som svårigheter att uppfatta och svara på icke-verbal kommunikation, exempelvis ögonkontakt och kroppsspråk, samt begränsade eller ovanliga emotionella reaktioner och intressen.
Båda tillstånden innebär ofta en bristande flexibilitet. Det kan yttra sig som svårigheter med förändringar i rutiner eller scheman, ett starkt fokus på ett begränsat antal intresseområden samt ett konkret och bokstavligt sätt att tänka och kommunicera.
Vissa specifika motoriska mannerismer förekommer vid både Aspergers syndrom och autism. Exempel är vingslande armrörelser, vridningar med fingrarna eller ihållande tuggande på olämpliga föremål.
Här ligger den viktigaste skillnaden mellan de två diagnoserna. Vid autism finns en markant försening eller helt avsaknad av den verbala språkutvecklingen före två års ålder. Personer med autism kan dessutom ha tydliga svårigheter med att förstå talat språk, föra samtal och delta i spontant fantasilek som motsvarar deras utvecklingsnivå. Personer med Aspergers syndrom har inte denna försening utan utvecklar sina språkfärdigheter normalt – ofta tidigt och ibland med ett formellt eller förfinat språkbruk.
Diagnoskriterierna för autism och Aspergers syndrom överlappar till stor del. Den största skillnaden är språkförseningen som förekommer vid autism före två års ålder. Symtomen måste dessutom vara så uttalade att de påverkar funktionen i skolan, på arbetsplatsen eller i sociala sammanhang.
Både autism och Aspergers syndrom räknas till autismspektrumstörningarna. Generellt sett är personer med klassisk autism oftast mer funktionsnedsatta än personer med Aspergers syndrom. Personer med autism behöver ofta anpassade skol- eller arbetsmiljöer på grund av bristande verbala färdigheter, medan personer med Aspergers syndrom vanligtvis klarar sig i en vanlig miljö med vissa anpassningar. Dessutom har personer med Aspergers syndrom normalbegåvning, medan intelligenskvoten hos personer med autism kan variera kraftigt – från intellektuell funktionsnedsättning till hög begåvning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online