Beteendemodifierande behandlingar handlar om att bedöma, avbryta och styra om beteenden som betraktas som önskvärda och positiva, samtidigt som negativa eller antisociala beteenden minskas. Även om följande lista inte är uttömmande, omfattar olika former av beteendemodifierande behandling bland annat förstärkning av alternativa beteenden, positiv förstärkning, negativ förstärkning, klassisk betingning samt kontingenshantering.
Förstärkning av alternativa beteenden är en behandlingsmetod som syftar till att förändra en patients beteendemönster genom att rikta uppmärksamheten mot alternativa uttrycksformer. Vanligtvis används positiv förstärkning för att uppmuntra en förändring av patientens beteende. Om patienten dock utgör en fara för sig själv eller andra kan bestraffningsbaserade strategier behöva tillämpas.
Strategier för positiv förstärkning syftar till att förändra beteendet med hjälp av ett belöningssystem: en komplimang, uppskattning eller relevanta belöningar (inte mutor). Positivt beteende definieras som beteende som leder till känslomässigt välbefinnande, förbättrade sociala färdigheter och en harmonisk samvaro i linje med samhällets regler och förväntningar.
Strategier för negativ förstärkning inom ett beteendemodifierande behandlingsprogram kan innefatta time-outs, skamstrategier, indragning av belöningar, förlängd sträng ögonkontakt och i vissa fall till och med fysisk begränsning. Negativ förstärkning är kontroversiellt, både vad gäller metoderna i sig och frågan om deras övergripande effektivitet. Skam i "milda doser" som en form av bestraffning kan exempelvis visa positiva resultat i beteendeförändringen, men överdriven användning kan i stället skapa negativa beteendemönster och orsaka bestående psykologiska konsekvenser.
Klassisk betingning som behandlingsstrategi innebär att koppla samman en patients oönskade beteende med ett tydligt yttre stimulus. Målet är att styra om patientens beteende genom att associera beteendet med den yttre händelsen. Ett dåligt beteende resulterar exempelvis i en omedelbar och bestämd tillrättavisning, medan ett gott beteende möts av spontant beröm.
Kontingenshantering innebär att man noggrant styr patientens beteenden genom att systematiskt kombinera olika beteendemodifierande behandlingsmetoder, till exempel strategier för positiv förstärkning i kombination med begränsade bestraffningsstrategier. Kontingenshantering används ofta i mer svåra fall av beteendeproblem, exempelvis hos patienter med missbruksproblem eller svårare grad av psykisk funktionsnedsättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online