Uppförandestörning (conduct disorder) är en allvarlig psykisk ohälsa som diagnostiseras i barndomen. Enligt DSM-IV-TR, den diagnostiska manual som används av psykologer och psykiatriker, kan diagnosen ställas när ett barn uppvisar allvarliga beteendeavvikelser – aggressiva eller icke-aggressiva – riktade mot människor, djur eller egendom. Beteendet kan beskrivas som stridslystet, destruktivt, hotfullt, fysiskt grymt, svekfullt, trotsigt eller ohederligt, och kan omfatta stölder, medveten skadegörelse samt tvingad sexuell aktivitet.
För att en diagnos ska kunna ställas krävs dessutom ett genomgripande beteendemönster som har pågått i minst ett år. För att kartlägga problemet finns flera etablerade bedömningsinstrument som psykologer använder i sin utredning.
Beteendepsykologen Thomas Achenbach utvecklade Child Behavior Checklist (CBCL) under slutet av 1980-talet. Instrumentet består av flera checklistor som fylls i separat av föräldrar, lärare och barnet själva, och som avser specifika beteenden hos barnet. Svaren sammanställs därefter och barnets beteende bedöms på olika skalor, bland annat för aggressivitet och delinkvent beteende.
Instrumentets största styrka ligger i att det tar hänsyn till både barnets egen bild av sitt beteende och observationer från personer som tillbringar mycket tid med barnet, exempelvis föräldrar och lärare. På så sätt får utredaren en mer heltäckande bild än vad en enda källa skulle kunna ge.
Psykologen Hermann Rorschach utvecklade Rorschachtestet år 1921. Testet består av tio kort med tvetydiga bläckplumpar som visas för barnet. Barnet beskriver vad det ser på varje kort, och en utbildad klinisk psykolog registrerar och analyserar svaren.
Rorschachtestet är ett så kallat projektivt test, eftersom man utgår från att barnets inre tankar, känslor och drivkrafter omedvetet projicieras på bläckplumparna och kommer till uttryck genom svaren. Trots att testet är omdiskuterat ingår det fortfarande ofta i grundläggande psykologiska testbatterier, inte minst eftersom det tydligt fångar upp problem med ilska, relationssvårigheter och beteenden kopplade till uppförandestörning.
Den ursprungliga Minnesota Multiphasic Personality Inventory (MMPI) lanserades 1943 och reviderades 1989, vilket ledde fram till en särskild version för ungdomar, MMPI-A. Testet består av 478 påståenden där barnet svarar sant eller falskt. Resultaten tolkas sedan och ger en fördjupad personlighetsbedömning.
Skalorna omfattar grundläggande kliniska mått för problem som depression, ångest och psykotiska tendenser. Testet innehåller även underskalor som ger information om barnets utagerande beteenden samt indikationer på antisociala tendenser, det vill säga tecken på uppförandestörning.
Eftersom testet bygger på barnets egna känslor och uppfattningar om sitt beteende är det konstruerat på ett sofistikerat sätt: det mäter även barnets svarsstil för att begränsa slumpmässiga svar och upptäcka medvetet osanna svar. Det gör MMPI-A till ett värdefullt komplement i en klinisk utredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online