Utmaningar med managed care inom psykiatrisk vård

Amerikanska kongressen utropade 1990-talet till "hjärnans årtionde", vilket riktade uppmärksamhet och forskningsresurser mot psykisk ohälsa samt andra områden kopplade till hjärnan. Trots detta utgör psykisk ohälsa fortfarande stora utmaningar – för patienter, för dem som vårdar dem och för dem som finansierar vården.

Enligt en artikel i American Journal of Psychiatry, författad av Robert A. Bailey, M.D., kan kostnadernas inverkan på kontinuiteten i god vård bli direkt skadlig.

Försäkring

Av de 180 miljoner amerikaner som har sjukförsäkring har 75 procent någon form av managed care-avtal för psykisk hälsa inskrivet i sin policy. Managed care har funnits länge, men användningen har ökat markant sedan 1980-talet. Arbetsgivare tecknar avtal med ett av de företag som erbjuder sig att administrera vården för deras anställda.

Ett av huvudmålen med managed care är att sänka kostnaderna. Psykiatrisk vård är dock notoriskt dyr, eftersom behandlingar sällan är kortvariga. Kritiker menar att rådgivningen och vården inom dessa program ofta styrs främst av kostnadshänsyn snarare än av patientens faktiska behov.

Rådgivning

Den första kontakten och rådgivningen inom ramen för en managed care-plan sker ofta per telefon. Det är mycket svårt att göra en korrekt bedömning av en persons mentala tillstånd på det sättet, särskilt om patienten är okänd för personen i andra änden av linjen.

Det finns därför en risk att personer som behöver sjukhusvård nekas sådan, och att tidsbegränsningar läggs på terapisessioner, vilket kan äventyra både behandlingens kvalitet och resultatet.

Status

Programmen för managed care inom psykisk hälsa kan dessutom öka oron hos den som lider av psykisk ohälsa. Många rapporterar en försämrad försäkringsstatus efter att ha sökt behandling, och detta samspelar med den höga arbetslösheten bland personer med erfarenhet av psykisk ohälsa.

Många patienter oroar sig för att förlora jobbet, särskilt efter längre perioder av sjukskrivning. Till detta kommer oro över konfidentialiteten, eftersom försäkringsbolagen begär allt mer detaljerad information om deras sjukdomar.