Sensoriska aktiviteter används oftast för att behandla personer med sensorisk bearbetningsstörning, bland annat många patienter med autism. De blir dock allt vanligare även i vården av patienter med Alzheimers sjukdom och demens, eftersom sinnena spelar en viktig roll för minne, välbefinnande och stresshantering.
Många sensoriska aktiviteter har ursprungligen utvecklats med barn i åtanke. Även om en del av dem passar vuxna är det viktigt att undvika övningar som kan upplevas som alltför barnsliga när man arbetar med vuxna patienter. Nedan följer konkreta förslag på aktiviteter uppdelade efter de fem sinnena.
Många vuxna som har svårt att bearbeta ljud kan uppleva att relativt tysta ljud stör och irriterar. Ljudterapi kan användas för att minska stress och hjälpa vuxna med sensoriska störningar att bättre tolerera ljud.
Börja med att ta reda på vilka ljud patienten tycker om. Naturliga ljud som rinnande vatten eller fågelsång fungerar ofta bra, liksom lugn musik. Låt patienten lyssna på dessa ljud vid fasta tidpunkter under dagen, eller som en del av en större sensorisk terapibehandling. Bygg därefter gradvis vidare på de ljud patienten redan känner till för att hjälpa hen att vänja sig vid fler och varierande ljud.
Aktiviteter som involverar synen kan vara så enkla som att låta patienten titta på färgglada tygbitar eller färgade papper. Enkla fotografier kan också användas, och videor med naturscenerier eller djur fungerar ofta utmärkt som visuella aktiviteter.
När du använder bilder bör du undvika alltför röriga mönster och för komplexa motiv, eftersom det kan bli för mycket för patienten att bearbeta – särskilt för någon med Alzheimers sjukdom eller demens.
Doftdiffusorer fungerar bra för att låta patienter uppleva olika dofter och kan användas som ett verktyg mot stress. Om det är möjligt kan patienten delta i en enkel bak- eller matlagningsaktivitet för att uppleva olika livsmedelsdofter som vanilj, fruktaromer och kryddor.
Om matlagning inte är möjlig kan patienten istället prova olika dofter kopplade till mat, exempelvis vanilj, mynta, apelsin, kaffe och smaksatt te, samt dofter som puder och parfym.
Många personer med sensorisk bearbetningsstörning är kräsna ätare, men i de flesta fall beror deras petighet mer på matens konsistens än på själva smaken. Smakaktiviteter kan hjälpa dessa patienter att successivt vänja sig vid olika smaker och livsmedel.
Börja med en enkel övning där patienten smakar några droppar av olika vätskor, exempelvis sockervatten, citronsaft, te och kaffe. Be patienten beskriva smaken och om möjligt identifiera den. Ett roligt alternativ är ett smaktestspel där patienten har ögonbindel och ska gissa sig till olika livsmedel enbart genom smaken.
För patienter med sensorisk bearbetningsstörning är känseln ofta den mest känsliga delen. Låt patienten arbeta med aktiviteter som kräver att hen använder händerna och kommer i kontakt med olika texturer och material. Öva gärna på att lyfta små vikter, eller låt patienten sitta på en stor balansboll eller en stadig kudde för att stimulera kroppsuppfattningen.
Du kan också massera in olika lotioner eller massageoljor i patientens hud, vilket samtidigt aktiverar luktsinnet. En fotmassagemaskin är ett annat bra verktyg: låt först patienten vänja sig vid maskinen och upplevelsen utan att slå på den. När patienten känner sig bekväm kan du aktivera maskinens vibrationsfunktion.
Anpassa alltid aktiviteterna efter patientens behov, intressen och förmåga. Introducera nya sinnesintryck i lugn takt, en i taget, och avbryt direkt om patienten visar tecken på obehag eller överbelastning. Dokumentera vilka aktiviteter som fungerar bäst så att behandlingen kan utvecklas över tid. Med rätt anpassning kan sensoriska aktiviteter bidra till minskad stress, förbättrad sinnesbearbetning och ökad livskvalitet för vuxna med sensoriska utmaningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online