En kris eller kritisk händelse definieras av Raymond Flannery Jr. och George Everly Jr., grundare av International Critical Incident Stress Foundation, som "plötsliga, oväntade, ofta livshotande och tidsbegränsade händelser som kan överväldiga en individs förmåga att reagera". De förklarar vidare att utan korrekt krisintervention kan stressen som händelsen orsakar leda till ångest, långvarig stress och till och med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) senare i livet.
Krisinterventionsverktyg är praktiska och terapeutiska stödinsatser som hjälper individen att bearbeta händelsen på ett så anpassningsbart sätt som möjligt. Flannerys och Everlys genomgång av olika krisinterventionsmodeller visar att det finns flera modeller, men att de alla följer samma sekvens av arbetsmoment.
När hälso- och sjukvården eller socialtjänsten upptäcker att en klient befinner sig i en kris behöver verksamheten ingripa. Syftet är att säkerställa att situationen inte skadar den drabbades hälsa, liv eller förmåga att hantera vardagen. Vilka yrkespersoner som lämpar sig bäst beror på situationen. En socionom, allmänläkare, medarbetare inom skyddat boende för våld i nära relationer eller psykiatrisk personal är ofta de första som stödjer den drabbade.
I det här skedet sätts stödinsatser på plats för att förhindra att krisen förvärras. En socionom eller samordnare kan koppla in andra relevanta verksamheter. Rör situationen exempelvis våld i nära relationer involverar samordnaren stöd från en verksamhet mot våld i nära relationer samt från polisen. Målet med stabiliseringen är att stoppa händelsen från att utvecklas vidare och att säkerställa att rätt stöd finns för att läka situationen.
Detta är en gemensam process som involverar både den drabbade och stödverksamheterna. Information samlas in om hur krisen utvecklades. Den drabbade uppmuntras att uttrycka känslor och att försöka komma till rätta med krisens påverkan. Ett av syftena med att stärka förståelsen är att hjälpa personen att utveckla insikt i vad som orsakade situationen, hur hen blev en del av den och hur hen kan hantera liknande situationer i framtiden.
I en kris är den drabbade ofta för traumatiserad för att kunna hantera praktiska frågor på egen hand. Stöd med problemlösning kan hjälpa personen att återfå en känsla av kontroll. Yrkespersonerna uppmuntrar hen att uttrycka vilka problem hen upplever som viktigast. Tillsammans tar de sedan fram lösningar eller strategier för att hantera problemen, som kan röra allt från barnomsorg till stora ekonomiska skulder.
Det viktigaste målet med krisintervention är att stödja den drabbade att återfå autonomi i sitt eget liv. Detta följer på problemlösningsfasen. Om personen deltar aktivt i varje steg finns bättre förutsättningar att minimera de traumatiska eftersvängningarna. Hen går från att vara offer i en kris till att bli en aktör som löser sina problem. Personen återfår förmågan att leva självständigt, kanske till och med i högre grad än tidigare, tack vare den insikt som stödet genom krisinterventionen ger.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online