Minnesförlust hos äldre kan bero på flera olika orsaker, exempelvis normalt åldrande, stress eller allvarligare medicinska tillstånd. Att se en närstående drabbas av minnesproblem är ofta kärt, men situationen blir betydligt lättare att hantera när orsaken har identifierats. För de flesta orsaker finns ingen botande behandling, men att hitta grundproblemet gör det möjligt att skapa bättre strategier för omvårdnad och stöd.
Glömska är en vanlig stereotyp kopplad till åldrandet, men det betyder inte att alla äldre har ett verkligt problem. Observera din närståendes beteende noggrant. Om du märker en kraftig ökning av glömska – till exempel att hen går vilse på väg till platser hen besökt otaliga gånger tidigare – är det dags att agera.
Det kan röra sig om klinisk depression. Depression, ångest och stress orsakar nämligen glömska hos människor i alla åldrar. Har din närstående nyligen förlorat en make eller maka, en nära vän eller ett syskon, och du samtidigt ser en tydlig förändring i beteende eller utseende, bör du kontakta en psykiater. Psykiatern kan bedöma den emotionella hälsan, och vid en depressionsdiagnos kan regelbunden samtalsbehandling eller medicinering behövas för att korrigera problemet.
Med hjälp av några enkla tester kan en läkare fastställa orsaken till minnesförlusten. Minnesproblem kan vara ett symtom på flera olika sjukdomar, bland annat Alzheimers sjukdom och demens. En tidig diagnos underlättar dessutom planeringen inför framtiden både för den drabbade och för anhöriga.
I takt med att symtomen förvärras kan livskvaliteten försämras avsevärt. Din närstående kan glömma att tvätta sig, äta, städa hemmet eller sköta andra grundläggande rutiner som de flesta gör utan att tänka på det. Om detta blir uttalat kan du behöva besöka hen oftare eller överväga att anlita en vårdare som bor hos hen. Det säkerställer att både hälsa och säkerhet övervakas kontinuerligt.
Din närstående är knappast glad över den extra stress som minnesförlusten medför – inte mer än du själv. Hjälp till så mycket du kan, men låt samtidigt hen behålla en trygg grad av självständighet. Balansen mellan stöd och egenmakt är avgörande för välbefinnandet.
Fortsätter symtomen att utvecklas kan en flytt till ett särskilt boende vara nödvändig. Har din närstående fått diagnosen Alzheimers sjukdom eller demens är det oftast bara en tidsfråga innan hen behöver dygnetruntvård – något som sällan är möjligt för en enskild person att klara av på egen hand.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online