Bipolär sjukdom är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av återkommande humörsvängningar mellan mani och depression. Bipolär II är en undergrupp av sjukdomen som definieras av minst ett djupt depressivt skov och minst ett hypomant skov. Hypomani liknar mani, men är oftast mildare och varar endast några dagar eller veckor. Hos personer med bipolär II dominerar de depressiva perioderna och varar betydligt längre än de hypomana. Hypomani innebär ofta en period av ökad energi, aktivitet och produktivitet som sällan stör vardagsfunktionen – vilket kan göra diagnosen svår att ställa.
Nationella institutet för psykisk hälsa (NIMH) betonar att bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som kräver livslång behandling för att upprätthålla emotionell stabilitet. Den första linjens behandling vid bipolär II är den stämningsstabiliserande substansen litium (Eskalith, Lithobid). Även om litium främst används för att kontrollera mani, stabiliserar det humöret även hos personer med bipolär II och hjälper ofta till att dämpa depression.
Litiumnivåerna i blodet måste övervakas noggrant med regelbundna blodprover för att förebygga toxicitet. Litium kan dessutom påverka sköldkörtelns hormonproduktion, vilket kräver kontroll över tid.
Enligt Lippincott's Nursing Drug Guide används divalproexnatrium (Depakote) som alternativ till litium. Det kan dock öka nivåerna av det manliga hormonet testosteron hos unga kvinnor, vilket gör att behandlingen behöver följas noggrant. Depakote stabiliserar humöret på liknande sätt som litium, men verkar snabbare.
Om varken litium eller Depakote ger tillräcklig effekt kan läkaren istället förskriva karbamazepin (Tegretol), lamotrigin (Lamictal) eller gabapentin (Neurontin).
Trots att bipolär II ofta innebär svår depression kan antidepressiva läkemedel, exempelvis SSRI-preparat som Prozac och Zoloft, utlösa kraftiga maniska skov. Därför används antidepressiva endast som en sista utväg, när litium eller antiepileptika inte lyckas kontrollera depressionen.
Patienter som behandlas med antidepressiva måste övervakas noga vad gäller humörsvängningar och suicidtankar. Enligt NIMH bör antidepressiva alltid kombineras med en stämningsstabilisator för att minska risken för mani. Forskningen visar dock att det finns begränsat stöd för att antidepressiva skulle vara mer effektiva än enbart stämningsstabiliserare.
Nyare antipsykotiska läkemedel, såsom olanzapin (Zyprexa), aripiprazol (Abilify) och kvetiapin (Seroquel), används mer sällan än andra läkemedelsgrupper, men kan vara aktuella vid depressiva skov som inte svarar på annan behandling.
Enligt National Alliance on Mental Illness är kognitiv beteendeterapi (KBT) särskilt värdefull när patienten har stabiliserats med läkemedel. Terapin hjälper dig att identifiera vad som utlöser humörsvängningar och att känna igen mönster i din egen sjukdomsbild. Du får också konkreta strategier för stresshantering och för att leva väl med bipolär sjukdom.
Interpersonell social- och rytmterapi lär dig att följa dina dagliga rutiner och aktiviteter, inklusive sömnmönster, så att du kan etablera en jämn och regelbunden vardagsrytm – något som visat sig minska humörsvängningar. Familjeterapi hjälper anhöriga att utveckla goda strategier för att hantera sjukdomen samt att lösa konflikter. Gruppterapi kan dessutom minska känslan av social isolering.
Enligt NIMH kan elektrokonvulsiv behandling lindra symtom när andra läkemedel är ineffektiva eller inte kan användas, exempelvis under graviditet. EKT ges alltid i narkos, vilket innebär att du inte känner den elektriska stimuleringen av hjärnan. Vissa patienter kan uppleva en viss grad av förvirring eller minnesproblem under några dagar efter behandlingen.
De flesta medicinska behandlingar mot bipolär II kan orsaka fosterskador. Kvinnor som planerar graviditet bör därför använda preventivmedel och i god tid diskutera med sin läkare hur sjukdomen bäst ska hanteras under graviditet och amning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online