Barn som får diagnosen bipolär sjukdom behöver följa en noggrant utformad behandlingsplan under många år framöver. Läkemedel är nödvändiga för att stabilisera humöret och behandla eventuella underliggande problem, men planen bör också omfatta utbildning och terapi för att hjälpa både barnet och familjen att lära sig hantera sjukdomen i vardagen.
De vanligaste läkemedlen vid bipolär sjukdom är stämningsstabiliserare, antiepileptika, antipsykotika, bensodiazepiner, kalciumkanalblockerare och i vissa fall antidepressiva medel.
Litium är förstahandsvalet som stämningsstabiliserare, eftersom det har lång erfarenhet av att framgångsrikt kontrollera maniska episoder. Det kan låta märkligt att antiepileptiska läkemedel (Depakote, Lamictal, Tegretol och Trileptal) ingår i listan över läkemedel mot bipolär sjukdom, men de hjälper till att förebygga mani.
Antipsykotiska läkemedel (Abilify, Geodon, Risperdal, Seroquel, Clozaril och Zyprexa) används ofta när snabb kontroll behövs. De hjälper också till att förebygga framtida mani- och depressionsperioder samt att dämpa irritabilitet och aggression. Bensodiazepiner används endast för korttidsbehandling eftersom de är beroendeframkallande. Antidepressiva medel är inte heller förstahandsval och ges bara med försiktighet, eftersom de kan utlösa en manisk episod.
Framgångsrik hantering av bipolär sjukdom hos barn bygger på ett lagarbete som inkluderar föräldrar, vårdgivare och lärare tillsammans med läkare och terapeuter. Det första steget är utbildning.
Alla inblandade – men särskilt barnet och föräldrarna eller vårdgivarna – bör få kunskap om sjukdomen, hur den yttrar sig, vilka utlösande faktorer som signalerar kommande humörsvängningar, syftet med och korrekt användning av medicinering, strategier för att klara svåra situationer samt hur utmanande beteenden kan hanteras. Den läkare som ställer diagnosen och skriver ut medicinering bör bidra genom att informera om sjukdomsförloppet och läkemedlen, men det löpande stödet och den fortsatta utbildningen erhålls bäst genom terapi.
Familjeterapi uppmuntras starkt, eftersom föräldrarnas roll är avgörande både för att säkerställa att medicineringen tas som föreskrivet och för att stötta barnet i dess beteende- och känslomässiga utmaningar. Bipolär sjukdom kräver enorm energi och styrka att leva med. Ett barn med diagnosen behöver mycket uppmärksamhet, vilket innebär att hela familjen måste lära sig att ta hand om varje medlem samtidigt som en positiv familjedynamik bibehålls. Allt detta kräver professionellt stöd.
Individuell psykoterapi kan vara lämplig för barnet. En metod som har visat sig särskilt effektiv är kognitiv beteendeterapi (KBT). Humörsvängningarna vid bipolär sjukdom, särskilt vid depression, leder ofta till ångest, pessimism och negativa tankar och förväntningar. KBT lär barn att bli medvetna om sina tankar, förstå hur de påverkar beteendet och utveckla nya sätt att reagera.
En annan terapeutisk metod är interpersonell och social rytmspsykoterapi (IPSRT), som fokuserar på att stabilisera kroppens naturliga dygnsrytm så att en trygg och förutsägbar vardagsrutin kan etableras.
Samhällsbaserad psykiatrisk vård kallas ibland även wraparound-stöd eller direktvård. Syftet med denna typ av program är att ge ett konsekvent stöd i alla miljöer där barnet vistas. Utbildade terapeuter arbetar därför en-till-en med barnet i hemmet, i skolan och under fritidsaktiviteter.
Detta är en individualiserad metod som betonar att bygga vidare på barnets styrkor. Föräldrarna – och när åldern tillåter även barnet självt – är en integrerad del av teamet, för att säkerställa att behandlingsplanen verkligen motsvarar deras behov.
Alternativa behandlingsformer finns tillgängliga, men täcks ofta inte av försäkringen. Tillskott av essentiella fettsyror kan förbättra nervfunktionen och hjälpa till att lindra depression. Ljusterapi kan gynna dem som lider av årstidsbetingad depression. Ytterligare forskning behövs, men transkraniell magnetisk stimulering (TMS) kan potentiellt behandla depression genom att magneter stimulerar en specifik del av hjärnan. Effekten liknar elektrokonvulsiv behandling, men sker utan krampanfall, elektricitet eller narkos.
Behandlingen av bipolär sjukdom hos barn är långsiktig och måste alltid anpassas individuellt under ledning av kvalificerad vårdpersonal. En kombination av rätt medicinering, kunskap, familjestöd och strukturerad terapi ger barnet de bästa förutsättningarna att leva ett stabilt och fungerande liv trots diagnosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online