Bipolär sjukdom (manisk depression): symtom och diagnos

Bipolär sjukdom, tidigare kallad manisk depression, är en psykisk ohälsa som kännetecknas av återkommande episoder av både mani och depression. Diagnosen ställs endast av en psykiater, och först efter en grundlig undersökning samt en noggrann genomgång av patientens psykiska hälsobakgrund.

Maniska episoder

Under en manisk episod upplever personen en onormalt hög och ofta euforisk sinnesstämning. Samtidigt kan hen vara mycket irriterad och ha svårt att sova. Det är också vanligt med risktagande beteenden, till exempel impulsiva ekonomiska beslut eller oansvarigt beteende, samt koncentrationssvårigheter som gör det svårt att fokusera på uppgifter i vardagen.

Depressiva episoder

Under en depressiv episod drabbas personen av djup sorg, ångest och en känsla av minskat självvärde. Dessa symtom kan bli så allvarliga att de utvecklas till självmordstankar. Det är därför viktigt att söka hjälp så snart symtomen märks, antingen via vården eller en akutmottagning om situationen är akut.

Psykotiska symtom

En del personer som får diagnosen bipolär sjukdom upplever också psykotiska symtom under intensiva maniska episoder. Detta kan innefatta hörsel- eller synhallucinationer, paranoia och vanföreställningar. Psykotiska symtom gör ofta att sjukdomen blir svårare att hantera utan professionell behandling.

Så ställs diagnosen

En diagnos av någon av de två huvudtyperna av bipolär sjukdom ställs när patienten har haft både maniska och depressiva episoder, och när en grundlig fysisk undersökning har uteslutit möjliga kroppsliga orsaker till symtomen. Läkaren kartlägger även sjukdomshistorien, eventuella perioder av förhöjd energi och familjens medicinska bakgrund.

Olika typer av bipolär sjukdom

Patienten diagnostiseras med bipolär sjukdom typ I om hen har haft psykotiska symtom i samband med maniska episoder. Bipolär sjukdom typ II ställs när inga psykotiska symtom förekommer och de maniska episoderna är mindre uttalade än de depressiva – detta kallas ofta hypomani. Båda formerna kräver långsiktig uppföljning hos psykiatriker, och behandlingen består vanligen av läkemedelsbehandling i kombination med samtalsterapi.