Social ångeststörning, även kallad social fobi, är ett potentiellt invalidiserande tillstånd där personen har en ihållande, intensiv och kronisk rädsla för att bli iakttagen, bedömd, generad eller förödmjukad av andra. Enligt WrongDiagnosis.com lider 3,7 procent av alla vuxna i USA – över fem miljoner amerikaner – av social ångeststörning.
Social ångest påverkar livskvalitet, välbefinnande och hälsa hos dem som drabbas. Vissa personer plågas av ångest i timmar eller till och med veckor innan sociala evenemang, förlorar sömnen och utvecklar fysiska symtom som huvudvärk, illamående, diarré och muskelvärk. I svåra fall blir social ångesten så funktionsnedsättande att den omöjliggör arbetet helt.
Social ångest förekommer ofta tillsammans med andra sjukdomar eller störningar, bland annat generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, svår depression, dystymi, schizofreni, genomgripande utvecklingsstörning och kroppsdysmorfi. Därför är det viktigt att en grundlig psykiatrisk utredning görs innan behandling påbörjas.
Kognitiv beteendeterapi (KBT), som fokuserar på att förändra patientens tankar, attityder och övertygelser, har visat sig vara en effektiv behandling vid social ångest. Kombinationen av KBT och läkemedel har visat sig ge den mest effektiva behandlingen överlag.
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), såsom paroxetin, sertralin, fluvioxamin och fluoxetin, är vanligtvis förstahandsvalet vid medicinsk behandling av social ångest. SSRI ökar tillgängligheten av signalsubstansen serotonin i hjärnan genom att hämma dess återupptag i presynaptiska nervceller.
Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) används också som förstahandsläkemedel vid social ångest. På ett liknande sätt som SSRI binder sig SNRI till receptorer och förhindrar återupptaget av signalsubstanser, vilket ökar mängden serotonin och noradrenalin i hjärnan.
Bensodiazepiner är ångestdämpande läkemedel som ofta ger god effekt vid social ångest. De ordineras dock vanligtvis endast under en begränsad tid, eftersom bensodiazepiner är beroendeframkallande och har lugnande effekter. Användare behöver dessutom ofta höja dosen allteftersom toleransen mot läkemedlet utvecklas. Dessa preparat kan även orsaka oönskade biverkningar som koncentrationssvårigheter, nedsatt minnesförmåga och minskad sexuallust. Behandling bör därför alltid ske i nära samråd med läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online