Ångest och schizoaffektiv störning: samband, symtom och behandling

Schizoaffektiv störning beskrivs ofta som en kombination av flera olika typer av tillstånd: tanke- och perceptionsstörningar (psykos), stämningsstörningar samt ångest. Ångesten är dock inte ett kärnsymtom vid schizoaffektiv störning, utan betraktas vanligtvis som ett separat tillstånd som ofta förekommer samtidigt hos patienter med diagnosen.

Vad är schizoaffektiv störning?

Schizoaffektiv störning är en psykiatrisk diagnos som bygger på återkommande episoder av både psykos (till exempel paranoia och hallucinationer) och stämningsstörningar (mani eller depression). Tillståndet delar drag med både schizofreni och affektiva sjukdomar, vilket innebär att symtombilden kan variera kraftigt mellan olika individer och över tid.

Vad är en ångeststörning?

Ångeststörningar omfattar flera former av patologisk, irrationell eller annars onormal ångest och rädsla. Tillstånden åtföljs ofta av fysiska symtom som illamående, huvudvärk och hjärtklappning. Vanliga former är generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, social ångest samt olika fobier.

Hur påverkar ångesten den schizoaffektiva sjukdomen?

När en ångeststörning förekommer samtidigt med schizoaffektiv störning – så kallad komorbiditet – påverkar den patientens subjektiva upplevelser i hög grad. Ångesten kan forma och förstärka vanföreställningar och paranoida tankar, vilket kan komplicera både diagnostik och behandling. Att identifiera och behandla ångesten blir därför en viktig del av den övergripande vården.

Behandling

De ångestsymtom som följer med schizoaffektiv störning behandlas oftast med läkemedel mot ångest, exempelvis bensodiazepiner såsom lorazepam och klonazepam. Utöver detta används vanligen antipsykotiska läkemedel och stämningsstabiliserare för att behandla den underliggande sjukdomen, ofta i kombination med psykoterapi och regelbunden uppföljning.

Viktiga faktorer att beakta

Schizoaffektiv störning kompliceras ofta av sociala problem som fattigdom, arbetslöshet och hemlöshet – svårigheter som i sin tur kan förvärras av en samtidig ångeststörning. Därför ingår ofta yrkesmässig och social rehabilitering som en central del av behandlingen, med målet att hjälpa patienten till en stabil och fungerande vardag.