Enligt den amerikanska folkhälsomyndighetens chef (U.S. Surgeon General) lider cirka 16 procent av alla vuxna amerikaner av en ångeststörning varje år. Vanliga symtom är panikattacker, agorafobi, social ångest, andnöd eller bröstsmärta samt känslor av att "tappa kontrollen" eller "bli galen".
Ångeststörningar beror på en kombination av fysiologiska, psykologiska och miljömässiga faktorer. En obalans av vissa signalsubstanser, hormoner och andra kemiska ämnen i kroppen kan bidra till att en ångeststörning utvecklas. Sådana kemiska obalanser kan ofta behandlas framgångsrikt med läkemedel.
Gammaaminosmörsyra (GABA) tycks spela en viktig roll vid ångeststörningar, men dess exakta funktion är ännu inte helt kartlagd. Benzodiazepiner, exempelvis alprazolam (Xanax) och lorazepam (Ativan), reglerar GABA-nivåerna i hjärnan och brukar vara effektiva vid behandling av ångestsymtom.
Låga serotoninnivåer kan också ligga bakom ångestproblematik. Antidepressiva läkemedel som höjer serotoninet, bland annat SSRI-preparat som escitalopram (Lexapro) och paroxetin (Paxil), används ofta för att lindra symtom på både depression och ångest.
Hypoglykemi, det vill säga lågt blodsocker, kan utlösa symtom som liknar ångest, exempelvis förvirring, panikattacker och andra fysiska reaktioner kopplade till panik. Att behandla diabetes genom kostförändringar, insulin eller receptbelagd medicin kan hjälpa till att åtgärda den kemiska orsaken till besvären.
För att behandla en ångeststörning på ett varaktigt sätt behöver även sociala och miljömässiga faktorer adresseras, exempelvis en högstressig arbetsmiljö eller bristande strategier för stresshantering. Observera också att ångestdämpande läkemedel, särskilt benzodiazepiner, medför en hög risk för missbruk och beroende och därför bör användas med försiktighet och under läkares övervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online