Epilepsi som uppstår till följd av en arteriovenös missbildning (AVM) kan ta sig uttryck som antingen fokala anfall eller generaliserade anfall. Vilken typ som drabbar patienten avgörs framför allt av var missbildningen är lokaliserad och hur nära den ligger viktiga hjärnstrukturer.
Fokala anfall börjar i ett avgränsat område i hjärnan. Den vanligaste formen av fokal epilepsi orsakad av AVM är temporallobsepilepsi. Typiska symtom är anfall med stirrande blickar, automatismer (upprepade rörelser som smacking med läpparna eller gnuggande händer) samt nedsatt medvetenhet eller medvetslöshet.
Frontallobsepilepsi är en annan fokal form som en AVM kan ge upphov till. Denna typ kännetecknas ofta av motoriska manifestationer, såsom ryckningar eller stelhet i armar och ben, talbesvär samt förändringar i beteende eller personlighet.
Generaliserade anfall påverkar båda hjärnhalvorna samtidigt. Den vanligaste typen är det toniskt-kloniska anfallet (tidigare kallat grand mal). Symtomen omfattar medvetslöshet, stelning av kroppen, ryckiga rörelser i extremiteterna och ibland urinläckage.
Absenser (tidigare kallade petit mal) är en annan generaliserad anfallstyp som kan kopplas till AVM. De yttrar sig som korta ögonblick av stirrande, blinkande eller fladdrande ögonlock, med eller utan nedsatt medvetenhet.
I vissa fall kan en AVM även bidra till ett progressivt neurologiskt tillstånd känt som Sturge-Webers syndrom. Detta syndrom kännetecknas av epileptiska anfall, intellektuell funktionsnedsättning och ett karakteristiskt födelsemärke i ansiktet – en så kallad portvinfläck (nevus flammeus).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online