Redan från tidig barndom lär sig människor hur de ska bete sig genom att iaktta andra. Principen om socialt lärande, även kallat vikarierande lärande (vicarious learning), använder denna metod för att behandla beteendestörningar, ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Terapeuter använder olika modelleringstekniker för att visa hur deras klienter bör bete sig eller reagera i utlösande situationer. På samma sätt som skolbarn lär sig hur de ska bete sig genom att se andra belönas för gott beteende och bestraffas för dåligt, lär sig terapipatienter vad som är säkert och lämpligt genom observation.
Identifiera klientens utlösare, beteendeproblem och mål. Planera tillsammans vilka förändringar ni ska arbeta för att åstadkomma, och förklara konceptet med vikarierande lärande och modellering för patienten.
Förebilda det önskade beteendet själv för patienten. Om patienten exempelvis har tvångssyndrom (OCD) och vill bli bekväm med att röra vid andras saker, rör du vid något som tillhör patienten. Visa tydligt att du inte är rädd eller kommer till skada.
Visa patienten videor, bilder eller andra visuella representationer av beteendet som symbolisk modellering. För patienten med OCD kan du till exempel visa en videosekvens där människor hanterar varandras tillhörigheter utan att komma till skada. Du kan även spela in när patienten rör vid något som inte är hans och sedan spela upp videon för honom – på så sätt kan han iaktta sina egna reaktioner och notera vad han vill förändra.
Beskriv det beteende som patienten vill utveckla medan hon blundar och föreställer sig det du berättar. Låt till exempel patienten föreställa sig en vän som erbjuder sig att låna henne en bok hon vill läsa, vännen som räcker fram boken och hennes egen hand som tar emot den. Låt patienten föreställa sig att hon känner sig trygg och lugn, och att hon går hem med boken i handen, ivrig att börja läsa.
Uppmuntra patienten att efterlikna det beteende du har förebildat. Rör vid något av hans tillhörigheter och stötta honom sedan när han rör vid något av dina. Låt honom börja med en symbol som representerar föremålet, till exempel ett fotografi av det, och arbeta dig gradvis uppåt: först att röra vid föremålet med ett finger, sedan med hela handen och till slut hålla det mot kroppen.
Låt patienten rollspela stressiga situationer och visa det önskade beteendet. Förstärk framsteg med beröm och ge specifika justeringar och konstruktiv kritik vid behov. Med yngre barn kan du förstärka framsteg med godis eller små priser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online