Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan (DSM-IV), innehåller information om varje psykiatrisk diagnos. Manualen har förändrats och reviderats flera gånger sedan sin tillkomst. American Journal of Psychiatry har rapporterat att DSM genom åren väckt stor kontrovers, särskilt när homosexualitet klassades som en psykisk sjukdom – en diagnos som American Psychiatric Association senare tog bort. Trots kritiken fyller manualen många viktiga funktioner och utgör en värdefull resurs för yrkesverksamma inom psykisk hälsa.
Läkare, socionomer, sjuksköterskor, psykologer, familjeterapeuter och psykiatriker använder DSM-IV som gemensam vägledning när de diagnostiserar psykisk ohälsa. Manualen delar in psykiska sjukdomar i kategorier och anger tydliga kriterier som patienten måste uppfylla för att kvalificera sig för en diagnos. DSM-IV är giltig för patienter inom slutenvård, öppenvård och andra verksamheter inom hälso- och sjukvården. Ett gemensamt språk kring diagnoser underlättar samarbete och samordnad behandling mellan olika aktörer.
En DSM-diagnos bygger på ett helhetsperspektiv med fem axlar:
Denna flerdimensionella struktur ger en mer komplett bild av patientens situation än en enskild diagnos skulle göra.
DSM-diagnosen hjälper vårdgivare att motivera behandlingsbehov gentemot försäkringsbolag. Manualen säkerställer att alla vårdgivare använder samma kriterier vid diagnos. För att en diagnos ska kunna ställas enligt DSM måste symtomen påverka personens sociala, yrkesmässiga eller skolrelaterade funktion. Försäkringsbolag kräver en diagnos innan de beviljar ersättning för behandling. Utifrån diagnosen kan behandlingen bestå av samtalsterapi, läkemedel eller en kombination av båda.
Rekommenderade behandlingar varierar beroende på DSM-diagnosen. En patient med depression behöver exempelvis annan behandling än en patient med schizofreni. Forskare använder DSM-diagnoser för att genomföra studier och kliniska prövningar, vilket visar vilka behandlingsmetoder som ger bäst resultat. När studierna publiceras lär sig vårdpersonal att integrera de mest evidensbaserade metoderna i sin praktik. Även data för folkhälsan samlas in utifrån patientdiagnoser, vilket bidrar till bättre planering av resurser inom vården.
Det är värt att notera att DSM-IV år 2013 ersattes av DSM-5, som bland annat ersatte det femaxelssystem som beskrivs ovan med en mer flexibel dimensionsinriktad modell. Grunderna för strukturerad diagnostik som etablerades i DSM-IV lever dock kvar och fortsätter att ligga till grund för hur psykiatrisk vård organiseras idag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online