De flesta tekniker som rådgivare använder bygger på någon form av observation. Oavsett om rådgivaren observerar klientens beteende eller om klienten observerar sig själv spelar observationstekniker en central roll inom terapin. Rådgivare kan exempelvis be klienter föra register över specifika beteenden, humör eller tankar. Vilken observationsteknik som väljs beror till stor del på vilket problem eller beteende klienten vill förändra.
Tankar påverkar både beteende och känslor, därför är en viktig observationsteknik att låta klienter registrera sina automatiska tankar. Rådgivaren uppmuntrar klienten att observera sin tankeprocess för att upptäcka negativa tankemönster. Med hjälp av självobservation skriver klienten ner sina automatiska tankar och noterar samtidigt situationen samt de känslor som är kopplade till tanken.
Automatiska tankar tenderar att vara irrationella, men klienten tror ofta fullt ut på dem. De präglas ofta av katastroftänkande, där klienten förvärrar situationen mer än vad som är motiverat.
En annan vanlig observationsteknik handlar om förstärkning. På samma sätt som föräldrar belönar sina barn kan rådgivaren ge klienten positiv förstärkning. När rådgivaren observerar ett positivt beteende eller en kognitiv förändring påpekar hen förbättringen för klienten. Beroende på klient och rådgivare kan även ett belöningssystem tas fram.
I många fall räcker det enkla berömmet för att fungera som positiv förstärkning och driva förändringen framåt. Förstärkning är en enkel men mycket effektiv observationsteknik inom rådgivning.
Rådgivare bjuder ibland in familjemedlemmar till sessionen eller uppmuntrar klienten att delta i gruppterapi. Det ger terapeuten möjlighet att se hur klienten interagerar med närstående eller andra deltagare. Vissa klienter har inte själva insikt om problem med sina sociala färdigheter eller sin kommunikation, vilket kan göra behandlingen svårare.
Att observera klienten i samspel med andra är ett effektivt sätt för rådgivaren att identifiera problem som annars kanske aldrig hade kommit upp i enskilda samtal.
Psykodrama är en observationsteknik där klienten, terapeuten och eventuellt andra deltagare spelar upp olika situationer. Oftast spelar klienten sig själv, men ibland kan en annan deltagare eller terapeuten ta klientens roll. Klienten får då chansen att observera sitt eget beteende och sina reaktioner utifrån – ofta något hen inte hade upptäckt på egen hand.
Psykodrama används också som verktyg för att hjälpa klienter att rollspela och öva inför specifika situationer i verkliga livet.
Vissa rådgivare spelar in eller filmar sessioner efter klientens medgivande. Inspelningen spelas sedan upp så att klienten kan se och höra sitt eget beteende, sina reaktioner och sina uttalanden. En central del av terapin är klientens förmåga till självrapportering – klienten måste lära sig att observera sitt eget problemskapande beteende.
Att föra dagbok och rita diagram över humörsvängningar är ytterligare exempel på observationstekniker som ofta används inom rådgivning och terapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online