Ångest är ett komplext tillstånd som kan yttra sig på många olika sätt – till exempel som social fobi, panikattacker eller generaliserat ångestsyndrom (GAD). I en studie från UCLA, publicerad i tidskriften Psychiatric Services, fann forskarna att kroniska ångestsyndrom drabbar ungefär fem procent av den amerikanska befolkningen, och att de flesta personer med ångestsyndrom aldrig får tillräcklig behandling. De behandlingsprogram för ångest som läkare vanligtvis ordinerar bygger på medicinering, samtalsterapi eller en kombination av båda.
Psykoterapi, ofta kallad "samtalsbehandling", innebär att man talar med en utbildad psykiatrisk specialist för att identifiera orsakerna bakom ångestsyndromet och lära sig hantera symtomen. Behandlingsprogrammen pågår normalt i minst tolv veckor och genomförs antingen individuellt eller i grupp.
Enligt det amerikanska institutet National Institute of Mental Health (NIMH) är kognitiv beteendeterapi (KBT) särskilt effektiv vid behandling av ångestsyndrom. Metoden hjälper människor att förändra de tankemönster som underblåser rädslan, samt hur de reagerar på situationer som utlöser ångest. NIMH lyfter fram att KBT exempelvis kan hjälpa personer med paniksyndrom att inse att deras panikattacker inte är hjärtattacker, och hjälpa personer med social fobi att övervinna känslan av att andra ständigt betraktar och dömer dem. Exponeringsbaserad beteendeterapi, där personen gradvis konfronteras med det föremål eller den situation som utlöser ångesten, används också framgångsrikt vid specifika fobier.
De viktigaste läkemedelsgrupperna vid behandling av ångestsyndrom är antidepressiva medel, ångestdämpande läkemedel och betablockerare. Enligt NIMH botar medicinering inte ångestsyndrom på egen hand – för bästa resultat bör den kombineras med psykoterapi.
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) är den mest använda antidepressiva behandlingen vid ångest. Medel som fluoxetin och sertralin motverkar ångest genom att påverka serotoninnivåerna i hjärnan. Dessa läkemedel tar vanligtvis fyra till sex veckor innan full effekt uppnås. Bensodiazepiner kan också vara till hjälp; dessa snabbverkande ångestdämpande läkemedel ordineras dock oftast endast under korta perioder på grund av risk för beroende. Läkare kan även skriva ut betablockerare, vilka förebygger de fysiska symtom som följer med vissa ångestsyndrom, exempelvis darrningar och hjärtklappning vid social fobi.
Forskningsprogram, som oftast drivs av universitetens psykiatriavdelningar eller forskningsinstitut, erbjuder ofta gratis ångestbehandling till deltagare i vetenskapliga studier. Dessa program kan omfatta psykoterapi, medicinering eller experimentella behandlingsformer.
Forskningsprogram söker typiskt deltagare inom en viss målgrupp – ett program kunde exempelvis rikta sig till rökare som samtidigt led av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). De kostnadsfria programmen varierar i längd från några veckor upp till ett år, beroende på studiens upplägg. Två universitet som bedriver forskningsprogram om ångest är UCLA genom sitt Semel Institute for Neuroscience and Human Behavior, samt University of Pennsylvania School of Medicine genom sitt Center for the Treatment and Study of Anxiety.
Utöver traditionell vård finns komplementära behandlingsprogram, som används tillsammans med konventionell behandling, samt alternativa program som ersätter den. Metoder som används vid ångestsyndrom inkluderar växtbaserade preparat, akupunktur och yoga.
Dock påpekar National Institutes of Health:s National Center for Complementary and Alternative Medicine att kliniska prövningar ofta saknas för många av dessa terapier, vilket gör deras säkerhet och effekt osäker. En form av komplementär behandling som forskningen däremot visat sig effektiv är motion. En studie från University of Georgia, publicerad i Archives of Internal Medicine, analyserade 40 randomiserade kliniska prövningar med nästan 3 000 patienter med olika sjukdomstillstånd. Forskarna fann att patienter som tränade regelbundet i genomsnitt hade 20 procent färre ångestsymtom än de som inte motionerade.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online