Psykodrama är en form av psykoterapi som använder guidad dramatisk handling för att utforska en individs problem och livsfrågor. Metoden bygger på upplevelsebaserade tekniker och gruppdynamik för att skapa insikt och personlig utveckling. Genom att utforska deltagarens värld genom handling i stället för enbart samtal erbjuder psykodrama en trygg miljö där starka känslor kan uttryckas fritt. En utbildad gruppledare fungerar som vägledare under sessionen.
Idén om psykodrama utvecklades av den rumänske psykiatern Jacob L. Moreno på 1930-talet. Moreno grundade även American Society of Group Psychotherapy and Psychodrama år 1942. År 1947 lanserade han tidskriften som idag är känd som "The Journal of Group Psychotherapy, Psychodrama and Sociometry" – den första publikationen som enbart ägnades åt alla former av grupppsykoterapi. Genom psykodrama ville Moreno skapa en disciplin som utnyttjade människans kreativitet och spontanitet för att hjälpa individen att nå sin fulla potential.
Psykodramats grundläggande beståndsdelar omfattar fem centrala roller: regissören, protagonisten, de auxiliära egona, publiken och scenen. Regissören är den utbildade handledaren som leder, observerar, fungerar som katalysator och styr gruppens process. Protagonisten är den person som presenterar ett problem eller en fråga som ska utforskas. Gruppmedlemmar som gestaltar betydelsefulla personer i protagonistens liv – vare sig levande eller avlidna – inklusive föremål, husdjur eller andra emotionellt laddade objekt, kallas auxiliära egon. Publiken består av gruppmedlemmar som bevittnar dramat och fungerar som en slags externaliserad spegel. Scenen är slutligen det fysiska rummet där dramat utspelar sig.
Inom psykodrama arbetar man i nuet, vilket innebär att fokus ligger på här och nu. Deltagarna återskapar tidigare konflikter och situationer som om de utspelade sig just nu. Detta nuorienterade arbetssätt främjar kreativitet, vilket stärker deltagarens förmåga att hantera svårigheter, samt spontanitet, vilket uppmuntrar improvisation och gör det möjligt att möta nya situationer med ett öppet perspektiv. När individer knyter an till varandra på ett meningsfullt sätt och når en djup ömsesidig förståelse kallas detta ett "möte" (encounter). Det som håller grupper samman benämns "tele" – det tvåvägsflöde av känslor som uppstår mellan människor. Inom rollteorin kan gruppmedlemmar granska sina roller, omförhandla dem och medvetet välja nya sätt att gestalta dem.
Flera olika tekniker används inom psykodrama. Vid rollspel gestaltas tidigare eller förväntade situationer, ibland med hjälp av dockor, handdockor, masker eller annan rekvisita. Vid rollbyte tar protagonisten platsen för en annan personlighet i dramat och får därigenom se sig själv ur en annan persons perspektiv. Med den tomma stolen-tekniken utforskar protagonisten sina känslor genom att tala till en tom stol, som representerar en person hen befinner sig i konflikt med. Speglingstekniken innebär att en annan gruppmedlem återger protagonistens kroppshållning, gester och ord under gestaltningen, så att protagonisten kan se sig själv såsom andra ser hen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online