Så bedömer du en klient med samtidiga störningar (dubbel diagnos)

En patient har en samtidig störning – ofta kallad dubbel diagnos – när hen är beroende av droger och/eller alkohol samtidigt som hen lider av ett emotionellt eller psykiatriskt problem. New York State Office of Alcoholism and Substance Abuse Services rapporterar att 37 procent av dem som missbrukar alkohol och 53 procent av dem som missbrukar droger har minst ett samtidigt psykiatriskt tillstånd.

Patienter som missbrukar substanser kan ha psykiatriska problem inom följande kategorier: affektiva störningar, ångestsyndrom, psykotiska störningar och personlighetssyndrom. Att bedöma om en klient har samtidiga störningar är avgörande, eftersom obehandlade psykiatriska problem kan försvåra klientens återhämtning från det kemiska beroendet.

Instruktioner

1. 1. Granska klientens sjukdomshistoria

   Börja med att gå igenom klientens psykiatriska historik och problem med substansmissbruk. Utvärdera både aktuella och tidigare symtom, exempelvis suicidtankar, depression, ångest, paranoia och impulsivitet. En rapport från University of South Floridas institution för Mental Health Law and Policy rekommenderar att man även granskar klientens tidigare behandlingserfarenheter samt "mönster av förnekelse och manipulation".

   Vid genomgången av klientens drogbruk bör du ta reda på vilket preparat som är klientens huvudsubstans, vilka andra droger som används (inklusive receptbelagda läkemedel), hur och när missbruket sker samt tidigare behandlingshistorik. Fråga också patienten varför hen använder droger eller alkohol, vid vilken ålder bruket inleddes, hur ofta bruket sker, perioder av abstinens samt mönster i substansanvändningen.

2. 2. Bedöm hela spektrumet av psykologiska problem

   Kartlägg alla psykologiska problem som behöver åtgärdas under behandlingen. Enligt rapporten från University of South Florida bör kliniker undersöka både klientens symtom på psykisk ohälsa och dennes substansmissbruk. Analysera hur de psykiatriska symtomen påverkar missbruket – och tvärtom – samt beakta tidslinjen för när de olika problemen uppkommit.

   Rapporten rekommenderar även att man frågar klienten om sina mellanmänskliga relationer, medicinska status, sociala och familjära relationer, förekomst av psykisk ohälsa och missbruk i familjen samt eventuella utvecklingsstörningar. Ta dessutom hänsyn till klientens rättsliga status och eventuella brottslighet när du överväger vilka problem som ska prioriteras i behandlingen.

3. 3. Lägg en grund för behandlingsplaneringen

   Rapporten från University of South Florida visar att vissa problem är vanligare vid specifika samtidiga störningar. Personer med affektiva störningar har ofta en lång historia av alkoholkonsumtion och kan ha drabbats av fysiska och sociala problem till följd av detta. Samtidigt har dessa klienter större möjlighet att förbli nyktra i upp till en månad efter avslutad behandling.

   Individer med psykotiska störningar är mer benägna att skapa konflikter i gruppmiljöer. Klienter med adhd svarar inte lika bra på alkoholbehandlingar, enligt rapporten. Den anger också att individer i denna grupp brukar delas in i två kategorier: de med psykopatisk personlighet och de med psykopatiskt beteende – där den senare gruppen generellt svarar bättre på behandling.