Hästassisterad terapi, ofta kallad equine therapy, använder hästar som en del av behandlingen för en rad olika fysiska och psykiska problem. Metoden kan hjälpa barn med autism, ADHD, Downs syndrom eller utvecklingsförseningar. Eftersom programmet kan anpassas efter specifika behov – till exempel att träna en viss muskelgrupp – kan även personer med cerebral pares, synnedsättning eller efter stroke dra nytta av det. Hästterapi används dessutom för att hjälpa ungdomar i svårigheter att utveckla självförtroende, ansvarskänsla, självkontroll, empati och förmåga till närhet.
Hästar kräver mycket omvårdnad. När en patient är upptagen med att borsta, mata eller motionera en häst fokuserar hen inte på sina egna problem. Det ger sinnet en välbehövlig paus från de svåra frågor patienten står inför. Dessutom måste patienten lära sig nya färdigheter för att kunna ta hand om en häst, vilket stärker självförtroendet. Oro för avvisning behövs inte heller, eftersom hästar aldrig dömer.
Hästar är särskilt lämpade djur att arbeta med eftersom de speglar känslorna hos människorna runt dem. Om personen som sköter hästen är aggressiv, kontrollerande eller högljudd blir hästen rädd och reagerar negativt. På så sätt lär sig patienten att det egna beteendet påverkar andra. För att kunna samarbeta med hästen måste hen lära sig att förändra sitt beteende. Hästar är flockdjur som behöver känna sig trygga och söker en ledare som visar vägen. En häst samarbetar gärna med en person som ber i stället för att kräva.
Genom att lära patienten att arbeta med en häst lär terapeuten också indirekt ut hur samma färdigheter kan användas i personliga relationer.
Hästterapi handlar om att bygga upp och vårda en relation med en häst. Förutom en utbildad terapeut deltar även en professionell hästperson. Aktiviteterna varierar beroende på program, men kan omfatta borstning, utfodring, tränsning och ridning, samt lekar och övningar. Det kan även ingå lektioner i voltigering, dressyr eller andra ämnen. Under tiden som patienten arbetar med hästen för patienten och terapeuten samtalsterapi.
Utöver att vara friska och sunda delar goda terapihästar flera gemensamma egenskaper. De måste vara lugna och snälla, och tycka om människor. De får inte lätt skrämmas – något som är extra viktigt eftersom patienter ofta gör misstag i början. De ska vara lätta att träna och får inte vara aggressiva mot andra hästar. Hingstar och tävlingshästar är därför olämpliga val. Hästen får inte heller vara skygg kring huvudet och måste orka arbeta två timmar per dag under sadel.
Både American Physical Therapy Association och American Occupational Therapy Association erkänner ridningens terapeutiska effekter. Hästens mjuka, repetitiva rörelser i gångart sätter ryttarens kropp i rörelse på ett sätt som liknar det mänskliga gående. Fysiskt funktionsnedsatta ryttare kan bygga upp muskelstyrka och rörlighet, och patienter kan förbättra sin balans och mobilitet. Hästterapi erbjuder dessutom en trygg miljö där patienten kan bearbeta sina problem, och själva ridningen skapar en stark känsla av frihet och självständighet.
Kostnaden för hästterapi kan variera kraftigt beroende på program och terapeut. Priserna ligger vanligtvis mellan cirka 75 dollar per session och runt 4 000 dollar för ett tolvveckorsprogram – ungefär 800 respektive 40 000 svenska kronor beroende på aktuell växelkurs. Patienter kan delta en gång i veckan eller flera gånger per vecka. Vissa anläggningar erbjuder stipendier, och en del försäkringsbolag ersätter hela eller delar av kostnaden om behandlingen bedrivs vid en ackrediterad anläggning under ledning av en utbildad terapeut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online