Enligt National Institute of Mental Health drabbar Attention Deficit Disorder (ADD) uppskattningsvis 4,1 procent av alla barn och vuxna. En del av de drabbade kan dessutom lida av återkommande utbrott av raseri. En läkare kan avgöra om ett allvarligare tillstånd ligger bakom och rekommendera lämplig behandling eller remittera patienten till en specialist vid behov.
Många olika faktorer kan påverka ett beteende – psykologiska behov, miljöfaktorer och underliggande medicinska tillstånd. Det är viktigt att både den drabbade och närstående lär sig förstå ett tillstånd som ADD och med tiden acceptera det.
När det gäller barn är det viktigt att fundera över hur länge beteendet har pågått och om det framför allt förekommer i skolan. Kanske bidrar en specifik inlärningssvårighet till utbrotten. Andra medicinska problem kan också orsaka humörsvängningar, exempelvis sköldkörtelrubbningar eller huvudskador.
Om du har uteslutit alla ovanstående alternativ behövs ofta psykiatrisk hjälp för att kunna skilja mellan olika möjliga tillstånd. Under denna utredningsfas kan du komma att höra begrepp som trotssyndrom (ODD), bipolär sjukdom, social ångestsyndrom, Tourettes syndrom, beteendestörningar eller intermittierande explosiv störning – både från skolpersonal och från bekanta.
Om en läkare bedömer att ett barn eller en vuxen har ett tillstånd som kräver medicinering kan behandlingen pågå under obestämd tid. Tillstånd som ODD kräver vanligtvis ingen farmakologisk behandling, men en diagnos av bipolär sjukdom innebär alltid någon form av löpande medicinering. Behandlingen ser dock olika ut för vuxna jämfört med barn.
American Academy of Child and Adolescent Psychology (AACAP) konstaterar att stimulantia, stämningsstabiliserare och antiepileptika kan hjälpa till att minska negativa beteenden och impulskontrollproblem hos barn med ADD. Doktor Daniel Amen, författare till flera böcker om ADD och hjärnans utveckling, har genom SPECT-bildtagning identifierat två typer av ADD som är särskilt benägna att ge aggressivt beteende. Hans forskning visar att dessa typer ofta kräver en kombination av läkemedel, inklusive nyare antipsykotika, för att behandla både ADD och de aggressiva symtomen.
Också för vuxna krävs ofta kombinationsbehandlingar, beroende på symtombilden. Enligt National Institute of Mental Health (NIMH) används selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) vid depression, social fobi och ångestsyndrom. SSRI-preparat har färre biverkningar än äldre antidepressiva läkemedel. Tricykliska antidepressiva förskrivs ofta vid några specifika tillstånd. Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är den äldsta klassen av antidepressiva läkemedel och används även mot ångestsyndrom. Den som tar MAO-hämmare måste dock undvika en rad livsmedel, drycker och vissa andra läkemedel. Högdoserade bensodiazepiner motverkar ångest och ger få biverkningar utöver dåsighet.
Personer med ADD har ofta problem med självkänslan, sociala färdigheter och familjerelationer. Individuell psykoterapi och gruppterapi kan hjälpa dem att förbättra sina relationer med andra och sin självbild. Familjeterapi kan ge familjemedlemmar konkreta verktyg för att hantera episodiska vredesutbrott och andra svårigheter kopplade till tillståndet. Både AACAP och NIMH betonar att medicinering och samtalsterapi fungerar bäst tillsammans i en framgångsrik behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online