Uppförandestörning drabbar enligt Mental Health America mellan 2 och 9 procent av alla flickor och mellan 6 och 16 procent av alla pojkar. Barn och ungdomar med diagnosen kan uppvisa mönster av lögner, stölder, skadegörelse, grymhet mot djur, aggressivitet och ett allmänt nonchalant förhållningssätt till regler. Beteendet går långt utöver det typiska "styggt barn"-beteendet och kräver andra typer av insatser. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig vara effektiv i behandlingen av många av dessa utmanande barn.
Kognitiv beteendeterapi är en form av psykoterapi. Medan vissa terapiformer fokuserar på ditt förflutna och på yttre orsaker till dina tankar, känslor och beteenden, betonar KBT att du själv ansvarar för och har kontroll över allt detta. Målet med KBT är att ersätta negativa tankar och beteenden med positiva, oavsett vilken situation du befinner dig i. I grunden handlar det om att du styr hur du agerar i världen – du låter inte världen styra hur du svarar på den.
Barn med uppförandestörning växer inte ifrån sitt negativa beteende. Det rör sig inte om en tillfällig utvecklingsfas, som när en tvååring säger "nej" till allt eller en förskolebarn ritar på väggarna. Utan behandling kan uppförandestörning leda till avstängning från skolan, missbruk och allvarliga brott som väpnat rån, våldtäkt eller misshandel. Med rätt och effektiv behandling kan barn med uppförandestörning däremot lära sig att förändra sitt beteende och växa upp till friska och produktiva liv.
Barn med uppförandestörning visar ofta bristande hänsyn till andras känslor och behov. KBT sätter fokus på barnet och gör det möjligt för hen att få världen att arbeta för – inte emot – hen. När barnet inser att hen kan få det hen vill ha genom att göra positiva val, och samtidigt förstår att det negativa beteendet inte ger någonting alls, blir hen motiverad att förändras.
Vid behandling av ett barn med uppförandestörning måste konsekvenserna – både positiva och negativa – vara omedelbara och proportionerliga. Positiva konsekvenser är dock inte samma sak som mutor: du betalar inte ditt barn för att göra som du vill. Du låter barnet uppleva de naturliga konsekvenserna av de val hen gör.
Ta exemplet med ett barn som skolkar. Att skrika att hen måste gå i skolan hela veckan "annars" kommer troligen inte att ha någon effekt – om något kommer hen snarare att njuta av att ha fått dig att se röd. Berätta istället att om hen går i skolan hela veckan får hen gå på bio under helgen. Håll sedan löftet och glöm inte att berömma barnet för att det klarade sig bra.
Fortsätter vi med skol-exemplet: låt oss säga att barnet skolkar igen. Istället för att se filmen med sina vänner måste hen då stanna hemma hela helgen och plugga för att kompensera för den förlorade skoltiden. Det är avgörande att genomdriva dessa konsekvenser, hur svårt det än kan kännas. Att ta hjälp av en annan vuxen för att säkerställa att barnet verkligen stannar hemma kan vara en god idé. Får barnet ett raseriutbrott – ignorera det. Lämnar barnet hemmet trots att hen blivit tillsagd att stanna kvar – kontakta polisen och anmäl barnet som bortgett.
Poängen med KBT i behandlingen av barn med uppförandestörning är att göra det lönsamt att följa reglerna. Barnet måste tydligt se att att bryta mot reglerna inte leder någonstans.
KBT vid uppförandestörning lyckas oftast bäst när hela nätverket runt barnet involveras. Föräldrar får ofta stöd i att använda enhetliga strategier hemma, medan samarbete med skolan säkerställer att samma regler och belöningssystem gäller där. Ju mer konsekvent barnet möts av samma förväntningar och konsekvenser i olika miljöer, desto större är chansen att beteendeförändringen blir varaktig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online