Yrkesverksamma inom psykisk hälsa och andra delar av vården möter ofta kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer. Enligt FN:s organisation UN Women har en av tre kvinnor världen över utsatts för våld i någon form. Våld i hemmet är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättningar bland kvinnor, inklusive psykiatriska tillstånd som missbruk, depression och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Genom att arbeta med kunniga och medkännande rådgivare kan kvinnor som lider av följderna av våld i hemmet få styrka och verktyg att återhämta sig.
Vissa kvinnor söker sig direkt till verksamheter som specialiserat sig på stöd vid våld i nära relationer, eller nämner våldet som sitt huvudsakliga problem när de besöker en annan vårdgivare. Många andra tar dock inte upp frågan om inte vårdpersonalen själva initierar samtalet på ett tryggt och icke-dömande sätt. Oavsett situation börjar effektiv rådgivning alltid med en korrekt och grundlig diagnos samt screening. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har samlat in och utvärderat flera allmänt använda screeningsinstrument för våld i nära relationer.
Reproduktivt tvång omfattar sexuella övergrepp, medvetet sabotage av en kvinnas preventivmedelsanvändning, press att genomföra abort samt misshandel som inleds eller eskalerar under graviditeten. Rådgivare behöver integrera bedömning av reproduktivt tvång i screeningen för våld i nära relationer. Kampanjen kNOw MORE erbjuder resurser om detta allvarliga hot mot kvinnors och barns hälsa.
Skickliga krishandläggare kan erbjuda misshandlade kvinnor en trygg plats att ventilera starka känslor och hantera risker för suicid eller allvarligt våld på ett konstruktivt sätt. Rådgivare kan hjälpa sina klienter att ta kontakt med samhällsresurser som skyddade boenden, livsmedelsbanker och polisen. En annan viktig funktion i krisrådgivningen är att hjälpa offer för våld i hemmet att ta fram säkerhetsplaner för sig själva, samt för eventuella barn eller sällskapsdjur de har.
Misshandlade kvinnor och deras familjer har ofta stor nytta av längre tids behandling, särskilt en kombination av individuell terapi och familjeterapi. Rådgivaren måste noga överväga om den våldsutövande partnern ska inkluderas i behandlingen, eftersom detta kan vara kontraproduktivt eller rentav farligt beroende på situationen. Generellt sett är det dock klokt och konstruktivt att involvera mödrar och barn i samma terapeutiska process.
Dr. Sandra Kaplan, ordförande för American Psychiatric Associations kommitté för familjevåld och sexuella övergrepp, noterar att gruppterapi kan hjälpa misshandlade kvinnor att övervinna den sociala isolering och den förlamande skräck som de ofta lider av. Deltagarna kan lära av varandra och av gruppledaren vilka färdigheter som behövs för att läka och undvika ytterligare våld.
Rådgivare kan erbjuda sina klienter självhjälpsresurser, såsom broschyrer, filmer, böcker samt hänvisningar till juridisk hjälp eller stödgrupper ledda av jämlikar. Ett exempel på en potentiellt värdefull resurs är Lundy Bancrofts bok "Why Does He Do That?" Bancroft ger praktisk vägledning till kvinnor som är osäkra på hur de ska hantera sin misshandlares försök att manipulera och dominera dem.
Även om det inte handlar om rådgivningstekniker i traditionell mening är samhällsinformation och påverkansarbete kraftfulla och nödvändiga terapeutiska insatser vid våld i nära relationer. Livräddande åtgärder kan bli resultatet av utbildning i samhället om tecken och mönster hos våld i hemmet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online