De flesta känner till Shakespeares berömda replik ur Hamlet – ”Att vara eller inte vara” – men få förstår orden som följer. I monologen funderar den unge prinsen över huruvida han ska passivt utstå orättvisan efter sin fars mord (”lida skotten och pilarna från det grymma ödet”) eller kämpa till siste man (”ta till vapen mot ett hav av sorger och genom motstånd göra slut på dem”). Faderns spöke får Hamlet att åldras ett helt liv på ett enda ögonblick och förändrar hans självbild och mål på sätt som är gemensamma för alla människor.
När människor är unga är de fulla av illusioner och drömmar. Dessa drömmar härstammar från varje individs arv och historiskt förankrade bakgrund – eller i moderna termer: den genetiska sammansättningen och den medfödda rätten att existera. När ungdomen visar tecken på vuxenhet blir världen tydligare begriplig, och vissa drömmar får mer substans, knyts till konkreta mål och blir en del av den personliga ambitionen. För att finslipa dessa ambitioner krävs färdigheter och kvalifikationer – och för att slutligen nå fram till dem krävs andras godkännande.
Detta är ungdomens rike: att växa, expandera och ge sig ut på livets resa. I många mytologier och folkberättelser beskrivs sådana resor som en jakt på självkännedom, för att bekräfta den ursprungliga drömmens grundtanke – rätten att existera. Den unge mannen ger sig ut för att erövra sin värld. Han samlar erfarenheter, frestas, drabbas av motgångar och ställs inför yttre utmaningar (konflikter och kravet på att leva upp till faderns förebild) samt inre utmaningar (ensamhet och förlusten av modern). Resan innefattar också framgång – och de offer den kräver.
Alla dessa erfarenheter utspelar sig över tid, och när tiden går framskrider åldrandet. Tankarna på odödlighet flyger ut genom fönstret och lämnar kvar den nakna sanningen: kropp och sinne blir ibland trötta. En ny uppsättning kriterier träder i kraft och påverkar varje individs förmåga att hantera livets händelser – faktorer som energi och fysisk kondition, förmågan att fatta beslut, behovet av att prioritera samt vardagens slitning på motivationen och viljan att orubbligt röra sig framåt.
Nu är det dags för sinne och kropp att anpassa sig till de gränser som äventyrsåren har satt. Med åren går det inte längre att hejda tidvattnet av stress och oro som ingår i det moderna livet. Mannen som en gång var så djärv i sin blomning måste återigen vänja sig vid åldrandets konsekvenser. Det kan handla om förändrad kost eller nya levnadsvanor, samt om att sätta realistiska gränser grundade på mindre expansiva, mänskligt begränsade mål – ty nu har tiden kommit att ta till vapen mot ett hav av sorger.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online