Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en komplex och mångfacetterad psykisk ohälsa som blir allt vanligare, men som ändå ofta förbises eller avfärdas – både av vårdpersonal, militären och av patientens anhöriga och vänner. Det är viktigt att förstå att PTSD är ett övergripande tillstånd som kan leda till andra följdsymtom och sjukdomar, exempelvis depression eller missbruk.
Posttraumatiskt stressyndrom erkändes som en egen psykiatrisk diagnos år 1980. Tillståndet uppstår efter starkt skrämmande, chockerande, smärtsamma eller livshotande händelser. Personer som drabbas har ofta upplevt situationer som sexuellt våld, krigstjänstgöring, naturkatastrofer eller andra trauman, exempelvis flygolyckor.
Från amerikanska inbördeskriget fram till Golfkriget har PTSD haft många olika namn, bland annat "soldier's heart", "granatchock" (shell shock), "gross stress reaction", "post-Vietnam-syndrom" och "Golfkrigssyndrom". Sjukdomen är komplex och drabbar inte bara krigsveteraner utan även vanliga människor. Den missdiagnoseras ofta, eller diagnostiseras ofullständigt, som schizofreni, bipolär sjukdom, alkoholism, annat drogmissbruk eller dissociativ störning.
Enligt National Center for PTSD (NCPTSD), Mental Health America och MedicineNet kan symtomen vara långtgående och framstå som orelaterade till den ursprungliga orsaken. En PTSD-diagnos bygger på tre huvudkategorier av symtom.
Plötsliga och intensiva flashbacks utlöses av påminnelser om den traumatiska händelsen och kan leda till dramatiska och dissociativa återupplevelser, där personen känner sig som om traumet händer igen. Utlösare uppstår när individen hör, luktar, ser, känner eller smakar något som påminner om det som upplevtes under händelsen. Detta symtom innefattar ofta återkommande mardrömmar och att det undermedvetna tränger in i det medvetna tänkandet.
Undvikande innebär att personen aktivt undviker situationer som påminner om händelsen. Exempelvis kan någon som rånats vid en bankomat börja undvika banker, medan en person som överlevt en flygolycka eller jordbävning kan sluta se filmer eller tv-program som handlar om sådana katastrofer. Undvikandet kan i sin tur ge upphov till andra symtom, som intresselöshet för dagliga aktiviteter (arbete eller studier) samt emotionell distans, känsledövhet och misstro gentemot vänner och familj – som ett sätt att slippa prata om händelsen och uttrycka smärtsamma minnen.
Ökad vaksamhet kan yttra sig på många sätt. Personen kan ha svårt att sova och koncentrera sig, bli lättirriterad eller arg samt uppleva en överväldigande oro för sin egen säkerhet. De fysiska effekterna kan inkludera svartsynepisoder, rastlöshet, muskelspänningar, förstoppning, diarré samt snabb andning och hjärtklappning.
Till de tre huvudkategorierna kommer ett antal följdsymtom. Dessa framstår ofta som psykiska eller fysiska problem i sig, men härleds vanligen tillbaka till den ursprungliga traumatiserande händelsen. Missbruk, exempelvis alkoholism eller beroende av receptbelagda eller olagliga droger, är en vanlig hanteringsmekanism som ofta åtföljs av relationsproblem, depression samt självmordstankar eller suicidbenägenhet.
Ett genomgående tema för att leva med och hantera PTSD är att erkänna tillståndet samt att söka grundlig kunskap – både professionell hjälp och egenutbildning. Att helt enkelt inse att man lider av PTSD, tillsammans med stöd från familj och vänner, gör det betydligt lättare att övervaka och hantera de olika symtomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online