Det finns flera övertygande ekonomiska skäl för vårdgivare att överväga en övergång till elektroniska patientjournaler (EMR). American Recovery and Reinvestment Act från 2009 – i sjukvårdsbranschen informellt känd som "Obamas EMR-incitament" – erbjuder läkare ett bidrag på upp till 40 000 dollar för att genomföra denna omställning. Enbart dessa incitament räcker dock inte för att driva fram ett allmänt införande av EMR. Många hinder står i vägen för en sådan implementering och måste åtgärdas innan tveksamma mottagningar väljer att ställa om.
Motstånd mot förändring utgör ett av de största hindren för universell användning av EMR. Många etablerade mottagningar har utvecklat sina arbetssystem under årtionden, och dessa system fungerar bra för dem. Många läkare, särskilt de äldre, har ägnat sig åt vården sedan tiden innan datorer blev ett vanligt medicinskt verktyg. Även om deras motstånd kan framstå som teknofobi för vissa, kan det snarare bero på en irritation över idén att deras verksamheter betraktas som föråldrade.
Från HIPAA (Health Insurance Portability and Accountability Act) till CCHIT (Certification Commission for Health Information Technology) – olika föreslagna standarder är fortfarande oense om vad som utgör ett acceptabelt EMR-paket, och ännu mer om hur journalerna ska registreras, delas och skyddas mot missbruk. Bristen på gemensamma standarder ger läkaren ingen garanti för vad hen faktiskt får, vilket försvårar möjligheten att diagnostisera och behandla patienter. Det skulle vara som att köpa en bil i en bransch med osäkra regler för säkerhet och konstruktion.
Trots de potentiella förbättringar som EMR kan medföra för en mottagning finns det bokstavligen dussintals misslyckanden för varje framgångshistoria. Enligt Jack Callahan, vice president för företagsutveckling på MediNotes Corporation, misslyckas mellan 40 och 80 procent av alla EMR-installationer till slut. Ett stort antal läkare har rapporterat i artiklar och bloggar att nuvarande EMR-system helt enkelt inte erbjuder de funktioner, den användarvänlighet och de konkreta fördelar som skulle få dem att riskera en investering i vad de betraktar som oprövad teknik.
De flesta etablerade mottagningar har omfattande pappersarkiv som kräver en betydande investering av arbetstimmar för att matas in i ett digitalt system – och även då lagras dessa handlingar endast digitalt, utan användbara metataggar eller verktyg för att integrera dem i systemet. Dessutom arbetar de flesta kliniker med en rad olika system som behöver samordnas, exempelvis fakturerings- och bokningssystem. Denna process skulle vara svår nog i sig, utan att dessutom behöva genomföras samtidigt som man tar hand om patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online