Health Insurance Portability and Accountability Act (HIPAA) stiftades 1996 av den amerikanska kongressen med syftet att skydda sekretessen kring patienters vårdinformation. Lagen riktar sig till så kallade "täckta enheter" (covered entities), som enligt lag är skyldiga att följa HIPAA:s standarder. Men vem omfattas egentligen av dessa krav? Här går vi igenom de tre huvudkategorierna som lagen berör.
HIPAA identifierar vårdgivare som en av de täckta enheterna som måste följa lagens sekretessregler. En vårdgivare definieras som läkare, personal på läkarmottagningar, läkarassistenter, sjuksköterskor, tandläkare, kiropraktorer samt apotek, apotekare och apotekstekniker. Det gemensamma för dessa yrkesgrupper är att de tillhandahåller direkt vård till patienter.
Sjukförsäkringsplaner utgör en annan kategori av täckta enheter som hanterar patienters vårdinformation. Enligt det amerikanska hälsodepartementet (Department of Health and Human Services) omfattar begreppet bland annat sjukförsäkringsbolag, HMO:er (health maintenance organizations), företags interna sjukförsäkringsprogram samt statliga program som erbjuder medicinska förmåner, exempelvis Medicare och Medicaid.
Clearinghus för vårdinformation är organisationer som tolkar eller standardiserar hälsorelaterad information. Ett typiskt exempel är när en vårdmottagning överlämnar faktureringsuppgifter till ett medicinskt faktureringsföretag, som i sin tur standardiserar anspråken och vidarebefordrar dem till patientens sjukförsäkringsbolag.
När patientinformation begäras fram genom stämning för användning i en rättslig prövning gäller HIPAA:s standarder även för advokater, domare och andra tjänstemän som är involverade i målet. Att röja patientinformation för användning utanför domstolen betraktas som ett brott mot lagen och kan leda till verkställighetsåtgärder inom ramen för HIPAA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online