Bakgrunden till ICD-9-koderna – som står för International Classification of Diseases, nionde versionen, på svenska Internationella klassifikationen av sjukdomar – var ursprungligen att kunna följa hur människor dog. Med tiden kom ICD-koderna att användas för att spåra sjukdomar och skador, identifiera mönster som kunde tyda på en begynnande epidemi samt följa befolkningens allmänna hälsa. Idag används ICD-9-koderna inte bara för detta ändamål, utan även som en central del av den medicinska faktureringen i USA.
Redan på 1700-talet gjordes det första försöket att klassificera sjukdomar, av den franske läkaren François Boissier de Sauvages de Lacroix, som skrev den första boken i ämnet, Nosologia Methodica. Många andra läkare byggde vidare på hans arbete och förfinade systemet i takt med att fler sjukdomar upptäcktes.
År 1853, vid den första internationella statistikkongressen i Paris, enades man om att det behövdes en enhetlig klassifikation av sjukdomar som hela världen kunde använda. Redan 1855 infördes de första standarderna för klassificering, och därmed fanns en grundläggande struktur för hur kodningsarbetet skulle gå till.
Under de följande 95 åren gjordes flera revideringar och ändringar av koden, men någon allmänt accepterad standard uppnåddes aldrig. Många länder utvecklade egna kodsystem, även om samtliga byggde på de grunder som redan lagts fast för kategoriseringen av sjukdomar.
År 1938 lade Kanada fram ett förslag om registrering av sjukdomsorsaker. Den femte internationella kongressen godkände förslaget, även om inga formella åtgärder vidtogs. År 1944 presenterade USA och Storbritannien en preliminär lista över sjukdomar och skador.
Först 1948, kort efter bildandet av Världshälsoorganisationen (WHO), tillsattes en kommitté med uppgiften att ta fram en gemensam revision som skulle gälla alla länder. Målet var att skapa inte bara en klassifikation av dödsorsaker, utan även klassifikationer av sjukdomar och skador. Resultatet blev känt som den sjätte revisionen av de internationella listorna. Utifrån materialet tog kommittén fram verket Manual of the International Statistical Classification of Diseases, Injuries, and Causes of Death, som utgavs i två volymer. När den sjunde revisionen publicerades 1955 hade namnet International Classification of Diseases (ICD) antagits.
Den nionde versionen av ICD introducerades 1977. Den är hittills den senaste version som samtliga länder antog samtidigt. I den införlivades många av de kategoriutökningar för sjukdomar och åkommor som flera medlemsländer hade önskat sig för att få bättre klarhet i den epidemiologiska situationen i sina respektive regioner.
Nästa uppdatering av ICD var planerad att påbörjas 1985, i linje med den tioåriga revisionscykel som blivit praxis för arbetet med koderna. Arbetet sköts dock upp till 1989, och fortsatta förseningar gjorde att den tionde versionen inte släpptes förrän 1995.
Medan större delen av världen har gått över till ICD-10 stannade USA kvar i det äldre systemet på grund av frågor kring fakturering och ersättning. År 1983 infördes ICD-9 som en avgörande del av den medicinska faktureringen hos läkare och sjukhus, och dess ställning befästes ytterligare genom antagandet av Medicare Catastrophic Coverage Act.
Lagen återkallades sedermera, men ersättningssystemet var redan etablerat, eftersom andra försäkringsbolag hade anammat samma standarder. Under en tid förväntades USA byta till ICD-10 senast 2011, men inget exakt datum fastställdes formellt. I praktiken genomfördes övergången till ICD-10-CM/PCS först i oktober 2015, vilket gjorde att ICD-9 användes i USA i nästan fyra decennier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online