Försäkring ger enskilda personer och familjer tillgång till rabatterade eller kostnadsfria hälso- och sjukvårdstjänster. I stället för att själv behöva betala för dyra behandlingar och undersökningar erbjuder en försäkring ett betydligt mer överkomligt alternativ. Tack vare detta kan individen få vård som hen annars kanske inte hade råd med. Många länder erbjuder sina medborgare en allmän, offentligt finansierad sjukförsäkring, medan andra länder främst förlitar sig på privata försäkringslösningar.
Nedan går vi igenom de viktigaste skillnaderna mellan privat och allmän försäkring när det gäller tillgänglighet, kostnad, täckning och begränsningar.
Ett land med allmän sjukvård erbjuder sina medborgare vårdskydd till antingen rabatterad avgift eller helt utan kostnad. Kanadas hälsovårdslag, Canada Health Act, är ett tydligt exempel: lagen ger medborgarna tillgång till vårdtjänster oavsett inkomst eller var i landet de bor. Den kanadensiska staten förbetalar vårdtjänsterna i stället för att varje enskild person ska betala varje vårdgivare separat.
Situationen ser annorlunda ut i exempelvis USA, som länge saknat en allmän försäkringsplan för alla medborgare. Däremot har offentliga vårdprogram funnits för personer med funktionsnedsättning, äldre och barn som uppfyller vissa krav.
I vissa länder med allmänna vårdprogram täcks de försäkrade tjänsterna till hundra procent av skattemedel. Andra länder med allmän försäkring använder kraftigt subventionerade premier, vilket gör att landet kan erbjuda försäkringsskyddet till en överkomlig kostnad för medborgarna.
I länder som USA måste medborgaren i stället teckna en försäkring via arbetsgivaren eller köpa en privat plan på egen hand. För detta skydd betalas en avgift, en så kallad premie, som oftast dras månadsvis.
Allmän sjukvård ger mottagarna täckning för de tjänster som ingår i programmet. I de flesta länder som erbjuder denna typ av skydd måste mottagarna dock betala extra för tjänster eller bekvämligheter som inte omfattas. Vill personen exempelvis ha något utöver det standardiserade, som ett enkelrum på sjukhuset, får hen betala mellanskillnaden ur egen ficka.
Ett privat försäkringsbolag betalar för specifika tjänster, vanligtvis sjukhusvistelser, operationer och andra medicinskt relaterade kostnader. Utöver månadspremierna för grundläggande täckning eller rabatter på vårdtjänster måste den försäkrade själv bekosta undersökningar och andra tjänster som den privata försäkringen inte täcker.
Den som kvalificerar sig för allmän sjukvård möter mycket få begränsningar, beroende på vilket skydd landet erbjuder. Vid privat sjukförsäkring kan sökanden däremot nekas ersättning på grund av befintliga hälsotillstånd. Hen kan också få liten eller ingen täckning för redan existerande diagnoser samt behöva betala mer för vård hos läkare som ligger utanför försäkringsbolagets nätverk.
Hos många privata försäkringsbolag krävs dessutom att en viss självrisk betalas varje år innan täckningen för vissa tjänster börjar gälla. Denna självrisk kan variera från noll upp till tusentals kronor per person och år.
Allmän försäkring kännetecknas av bred tillgänglighet, låga kostnader och skattefinansiering, medan privat försäkring ger större valfrihet men innebär högre kostnader, löpande premiebetalningar och fler begränsningar. I Sverige finansieras vården i huvudsak offentligt via skatter, och högkostnadsskydden gör att patientens kostnader för vård och läkemedel är takbelagda per år. Vilket alternativ som passar bäst beror på vilket system som finns i ditt land samt på din ekonomi och dina individuella vårdbehov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online