American Medical Association (AMA) har utvecklat ett system med CPT-koder (Current Procedural Terminology) som används vid fakturering av medicinska åtgärder. Koderna skapar en enhetlig terminologi för specifika utrednings- och behandlingsprocedurer som utförs av olika yrkesgrupper, bland annat läkare, terapeuter, laboratoriepersonal, kirurger och radiologer.
ICD-9 (International Classification of Diseases, nionde upplagan) är ett klassificeringssystem som används för att koppla diagnoser till patienter som har fått vård. För att medicinska ingrepp ska ersättas av sjukförsäkringsbolag måste de två kodsystemen kombineras korrekt. Medicinsk kodning är ett yrke som kräver omfattande utbildning, men varje vårdgivare kan själv kontrollera om en viss CPT-kod (behandlingskod) täcks av den ICD-9-kod (diagnoskod) som läkaren har angett.
Ta reda på vilken ICD-9-kod som läkaren har tilldelat patienten. Ett exempel är 354.0 – karpaltunnelsyndrom. En ICD-9-kod som är specifik för den behandling som ges kan även tilldelas av annan kvalificerad medicinsk personal. En fysioterapeut kan exempelvis ställa diagnosen 719.44 – handsmärta – hos en person med karpaltunnelsyndrom. Alla dessa koder finns i en ICD-9-referensmanual.
Använd ICD-9-koden för att avgöra vilka behandlingsåtgärder som är medicinskt motiverade. CPT 31526 – nasal- och sinusendoskopi – skulle exempelvis inte vara lämplig tillsammans med ICD-9-koden 354.0 (karpaltunnelsyndrom). Däremot är CPT-koden 97110 – träningsterapi – en helt adekvat behandling för samma diagnos.
Använd referensmanualen från CMS (Centers for Medicare and Medicaid Services) för att ta reda på vilka CPT-koder som ska kombineras med en specifik ICD-9-kod för att godkännas för ersättning. Medicare har detaljerade riktlinjer för vad som räknas som medicinskt nödvändig behandling, och vårdinrättningar anställer därför ofta specialister inom fakturering och kodning för att säkerställa att alla regler följs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online